- Project Runeberg -  David Copperfield /
89

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Jag skickas hemifrån

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

89

jag inte inlåta mig på nu. Vi nalkades det så
småningom och inträffade på utsatt tid vid värdshuset
i Whitechapeldistriktet, dit vi ämnade oss. Jag minns
inte, om det hette Blå tjuren eller Blå galten, men
nog vet jag, att det var någonting blått, hvars
afbild stod målad på diligensens baksida.

Konduktörens öga hvilade på mig då han steg
ned och i dörren till biljettförsäljningen frågade :

»Är det någon här, som skall hämta en gosse,
uppskrifven under namnet Murdstone från
Blunder-stone i Suffolk och som skall stanna här tills han
blir afhämtad ?»

Ingen svarade.

»Vill ni vara god och försöka med Copperfield ?»
frågade jag och blickade hjälplöst ned på honom.

»Är det någon här, som skall hämta en gosse,
uppskrifven under namnet Murdstone från
Blunder-stone i Suffolk men lydande namnet Copperfield ?»
frågade konduktören. Så svara då 1 Är det någon
här ?»

Nej. Där fanns ingen. Jag såg mig oroligt
omkring, men frågan gjorde intet intryck på någon,
om jag undantar en enögd man i damasker, 30m
föreslog, att man skulle sätta på mig ett
mässings-haisband och binda mig i stallet.

Man hämtade en trappa, och jag steg af efter
frun, som såg ut som en höstack. Naturligtvis
vågade jag inte röra mig, förrän hennes korg blifvit
borttagen. Passagerarne hade nu lämnat diligensen,
resgodset var snart aflyftadt, hästarna hade blifvit
frånspända redan förut, och nu rullades själfva
vagnen undan af några stalldrängar. Men ännu syntes
ingen till, som gjorde anspråk på den neddammade
lilla pojken från Bl unders tone i Suffolk.

Mera ensam än Robinson Crusæ, som inte hade
någon som såg huru ensam han var, steg jag in
på kontoret, och på uppmaning af den därstädes tjänst:
görande bokhållaren, gick jag bakom disken och satte
mig på vågen,- som begagnades för uppvägning
af resgodset. Då jag nu satt här och såg på paketen,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free