Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Min första termin i Salem House
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125
denna beteckning, fick jag genast aktning för honom
och betviflade på intet sätt hans öfverlägsna kunskaper.
Med mig gjorde han sig aldrig så mycket besvär som
mr. Mell gjort, men jag var ju så obetydlig.
Blott en enda tilldragelse utöfver de redan
anförda gjorde något bestående intryck på mig under
detta halfva skolår. Jag har många skäl att minnas
den.
En eftermiddag, då vi alla skrämts till den
ytterligaste virrighet, och mr. Creakle slog omkring sig
af alla krafter, kom mr. Tungay in och ropade med
sin vanliga dundrande röst: »Främmande till
Copper-field!»
Några ord växlades mellan honom och mr. Creakle
angående hvilka de besökande voro och i hvilket rum
de skulle visas in. Jag, som enligt öflig sed rest mig
upp vid underrättelsen och blifvit riktigt knäsvag af
förvåning, fick sedan tillsägelse att gå bakvägen och
sätta på mig en ren krage, innan jag gick in i
matsalen. Denna befallning åtlydde jag med en förut
aldrig erfaren bäfvan och förvirring, och när jag stod
vid salsdörren, och det kom för mig, att det kanske
Var min ’mor, som väntade därinne — förut hade
jag bara tänkt mig mr. eller miss Murdstone — släppte
jag låset och drog en suck innan jag gick in.
Först såg jag ingen människa, men som jag kände,
att något tog emot bakom dörren, sökte jag på andra
sidan om den och fann där till min förvåning mr.
Peggotty och Ham, som hälsade mig med hatten i
hand klämmande sig intill väggen. Jag kunde inte
låta bli att skratta, dock mera af glädje att träffa
dem än för att de sågo så lustiga ut. Vi skakade
hjärtligt hand med hvarandra, och jag bara
skrattade och skrattade, tills jag tog fram näsduken och
torkade mig i ögonen.
Mr. Peggotty, som under hela besöket aldrig slöt
till munnen, blef mycket ledsen, då han såg mig göra
detta och knuffade till Ham, för att han skulle säga
något.
»Friskt mod, master Davy!» sade hän med sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
