Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Jag upplefver en minnesvärd födelsedag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i5i
Jag såg allvarligt på henne.
»Säg mig», sade mrs. Creakle efter en paus, »voro
alla friska, när du reste hemifrån vid loftidens slut?»
Jag darrade utan att riktigt veta hvarför och
fortfor att allvarligt se på henne utan att göra något
försök att svara.
»Jag frågar därför», sade hon, »at*- jag med stor
ledsnad måste säga dig, att jag i dag fått veta, att
din mamma är mycket sjuk.»
En dimma uppsteg mellan mrs. Creakle och mig,
och hennes gestalt tycktes ett ögonblick röra sig däri.
Men så störtade brännheta tårar från mina ögon, och
allt blef åter stilla.
»Hon är mycket farligt sjuk», tillade hon.
Nu visste jag allt.
»Hon är död.»
Det behöfde ingen säga mig. Jag hade redan
uppgifvit ett tröstlöst anskri och kände mig stå
ensam i den vida världen.
Hon var mycket god mot mig. Hon höll mig
kvar inne hos sig hela dagen och lämnade mig
stundtals ensam; och jag grät och tröttade ut mig, så
att jag somnade, och så vaknade jag och grät igen.
Då jag inte längre kunde gråta, började jag tänka;
men då blef beklämningen på bröstet allra tyngst
och min sorg en dof smärta, som af intet kunde
lindras.
Och dock voro mina tankar så fladdrande; de
fixerade sig icke på den olycka, som tyngde mitt
hjärta, utan irrade hit och dit. Jag tänkte på att
vårt hus var stängdt och tyst. Jag tänkte på det
späda barnet, om hvilket mrs. Creakle sagt, att det
på sista tiden aftynat så att de trodde, att äfven
det skulle dö. Jag tänkte på min fars graf på
kyrkogården invid vårt hus och på att min mor skulle
ligga under det träd, jag kände så väl. När jag
blef ensam, steg jag upp på en stol och tittade i
spegeln för att se hur röda mina ögon voro, hur
sorgset mitt ansikte. Och sedan några timmar förgått
och tårarna ej längre ville flöda, undrade jag, hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
