Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Jag upplefver en minnesvärd födelsedag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 62
se min älskade gosse igen. Någonting säger mig
det, och jag vet, att det ar sant.’
; Hon försökte nog att hålla sig uppe efteråt också,
| och ofta då de sade henne, att hon var glad och
tanklös, låtsade hon vara det, men allt sådant hörde
då till det förflutna. Hon sade aldrig sin man, hvad
hon sagt mig— hon var rädd att säga det till någon
annan — men en afton, ungefär en vecka innan det
hände, sade hon till honom: ’Bäste Edvard, jag tror
jag dör.’
’Nu är det sagt Peggotty’, berättade hon för
mig, då jag hjälpte henne att lägga sig den kvällen.
’Han kommer att tro det mer och mer under de
i närmaste dagarna, min stackars man, och så är det
slut. Jag är så trött. Om detta är sömn, så sitt
i hos mig medan jag sofver. Gå inte ifrån mig. Gud
välsigne båda mina barn! Gud skydde och bevare min
( faderlösa gosse!’
> Och se’n lämnade jag henne aldrig», sade Peg-
gotty. »Ofta talade hon med dem därnere, ty hon
höll af dem; hon stod ej ut med att inte hålla af
dem hon hade omkring sig — men när de lämnade
henne, v|ände hon sig alltid till mig, som om det varit
ro där Peggotty var, och aldrig somnade hon annat
än med mig i sin närhet.
Sista aftonen hon lefde, kysste hon mig och sade:
’Skulle mitt lilla barn också dö, Peggotty, så lägg
honom i mina armar och begraf oss tillsammans’.
— Detta skedde, ty han öfverlefde henne ej längre
1 än en dag. ’Låt min egen, älskade gosse följa oss
! till vårt hvilorum’, sade hon, och säg honom, att
hans mor, då hon låg här, välsignade honom inte
en men tusen gånger.’»
Åter blef det tyst, åter klappade hon mig på
handen.
»Det var tämligen långt lidet på natten, då hon
bad mig att få dricka, och sedan hon druckit, såg
hon på mig och log så vackert, den älskade, så
tåligt!
Dagen hade grytt, och solen höll på att gå upp, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
