Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Jag börjar lifvet på egen hand och tycker inte om det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
89
några trappor, där båtar lågo förtöjda. Det var ett
förfallet gammalt hus med egen lastbrygga, beläget
invid vattnet vid uppsjö, annars i djupaste dyn och
öfversvämmadt af råttor. De panelade rummen,
vanställda af hundraårig smuts och rök, de murkna
golfven och trapporna, de gråa råttornas gnällande och
rammel nere i källaren och det helas förfall stå för
mig som någonting jag sett i går, icke långt tillbaka
i tiden, och jag ser alltsammans lika tydligt nu som
i den olyckliga stund, då jag gjorde mitt inträde
där för första gången, med min darrande hand i mr.
Quinions. 1 1 i
Murdstone & Grinby hade kunder af många slag,
men en viktig gren af affären bestod i att förse vissa
paketbalar med viner och spritvaror. Jag kommer
nu icke ihåg hvart dessa fartyg gingo, men jag tror,
att några af dem gjorde resor både till Ost- och)
Västindien. Jag vet, att en massa tombuteljer
utgjorde ien af följderna af denna handel, och att vissa
karlar (och gossar voro sysselsatta med att
undersöka dem mot dagern, kasta bort de spruckna och
skölja och tvätta de öfriga. När tombuteljerna voro
affärdade, skulle man klistra etiketter på fyllda
buteljer (eller korka eller lacka dem, och så skulle man
packa in de färdiga buteljerna i lådor. Allt detta
fick jaJg lära mig, och! af de gossar, som användes
till detta arbete, var jag en.
Inalles voro vi tre eller fyra. Jag hade min
arbetsplats i ett hörn af magasinet, där mr. Quinion
kunde se mig, då han fann för godt att stiga upp
på tvärslån på sin stol inne på kontoret och titta
på mig genom ett fönster ofvanför pulpeten. Och
hit kallades, första morgonen af mitt så lyckosamt
började lif på egen hand, den äldsta af de ordinarie
gossarna för att lära mig mitt yrke. Hans namn
var Mick Walker, och han hade på sig ett trasigt
förkläde pch en pappersmössa. Han talade om för
mig, att’ hans far var båtkarl och uppträdde i svart
sammetsmössa i lord-mayorns procession. Han talade
också om för mig, att vår närmaste kamrat skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
