Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Som jag inte får mera tycke för mitt lif på egen hand, fattar jag ett beslut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
211
Men under allt detta virrvarr af stridiga intryck
och oväntad förstämning, hade jag likväl klart för
mig, att mr. och mrs. Micawber med familj snart
skulle lämna London och att skilsmässan oss
emellan var nära förestående. Det var under min
hem-vandring den aftonen och under de därpå följande
timmarna, då jag låg i min säng, som en tanke helt
oförberedt trängde in i mitt hufvud, och sedan
mognade till beslut.
Jag hade blifvit så van vid Micawbers och så
förtrogen med dem under deras bekymmer samt var
för öfrigt så totalt utan vänner, att utsikten till att
åter nödgas söka mig bostad och åter komma till
främmande folk var ungefär detsamma som att i den
stunden lossas från hvarje fäste och stötas ut i lifvet
med den sorgliga erfarenhet däraf, jag redan
förvärfvat. Vid tanken på detta kände jag mer än
någonsin min finkänslighet sårad, erfor lifligare än tillförene
min blygsel och min olycka, och jag kom till deri
slutsatsen, att ett sådant lif var outhärdligt.
Att det icke fanns någon möjlighet att komma
ifrån det annat än genom mitt eget åtgörande, visste
jag alltför väl. Sällan fick jag några underrättelser
från miss Murdstone, aldrig från mr. Murdstone; men
två eller tre kolli färdiggjorda eller lagade kläder
hade kommit mig till handa, alltid adresserade till
mr. Quinion och försedda med en papperslapp af
innehåll att J. M. hoppades att D. C. skötte sitt
arbete ordentligt och helt ägnade sig åt sina
skyldigheter — ej ett ord som antydde, att jag någonsin,
skulle bli annat än det lastdjur, hvartill jag nu sä
träget fostrades.
Redan följande dag, dä jag var som lifligast
upptagen af min nya plan, visade det sig, att
det icke var utan skäl mrs. Micawber talat om
att de skulle lämna staden. De hyrde in sig på en
vecka i det hus, där jag bodde, och sedan ämnade
de begifva sig till Plymouth. Mr. Micawber gick själf
på eftermiddagen ned till kontoret för att säga mr.
Quinion, att han måste skiljas från mig samma dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
