Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Som jag inte får mera tycke för mitt lif på egen hand, fattar jag ett beslut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
215
kiga dagar till. Nej! Jag hade beslutat att rymma,
att på ett eller annat sätt begifva mig ut på landet
till den enda släkting jag ägde i världen och berätta
min historia för min tant, miss Betsey.
Jag har redan anmärkt, att jag inte vet hur denna
orimliga tanke uppstod i min hjärna. Men väl där,
stannade den kvar och hårdnade till en af de starkaste
föresatser jag fattat i lifvet. Jag är långt ifrån säker,
att jag byggde några stora förhoppningar därpå, men
jag var fast besluten att utföra den.
Om och om igen, ja, väl hundra gånger sedan
den natt, då den där tanken först flög för mig och
förjagade min sömn, hade jag gått igenom min
stackars mors berättelse om min födelse, som jag med
förtjusning så ofta hört henne tala om, och som jag
kunde utantill. Min tant promenerade in i historien
och ut ur den sedan — en mystisk och imponerande
gestalt. Och det var ett litet drag i hennes
uppträdande, som jag gärna dröjde vid och som gaf
mig en liten svag uppmuntran. Jag kunde icke
glömma, att min mor tyckt sig märka, att hon med icke
omild hand vidrört hennes vackra hår, och fastän
detta kunnat vara en inbillning ^f min mor, utan
något slags stöd i verkligheten, gjorde jag mig en
liten bild af min stränga tant, veknande inför den*
ungdomliga skönhet jag mindes så väl och älskade
så ömt, och denna bild mildrade hela berättelsen.
Det är mycket möjligt, att den sedan länge fäst sig
i mitt sinne och så småningom framkallat mitt beslut.
► Som jag inte ens visste hvar miss Betsey bodde,
skref jag ett långt bref till Peggotty och frågade henne
i förbigående, om hon mindes det. Jag föregaf, att
jag hört talas om en dam med det namnet, som bodde
där och där — jag nämnde ett ställe på måfå — och
undrade, om det kunde vara hon. I samma bref
meddelade jag Peggotty, att jag just då var i behof
af en half guinea och att jag skulle vara henne
tacksam, om hon ville låna mig denna summa tills jag
kunde återbetala den. Hon skulle sedan få veta hvad
jag ville ha den till.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
