Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Som jag inte får mera tycke för mitt lif på egen hand, fattar jag ett beslut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218
»Hvad ser jag!» sade den unge mannen i det
han grinade till alldeles förskräckligt och tog mig
i kragen. »Det här skall minsann anmälas för polisen.
Ni tänker ta till schappen, kan jag se. Följ med
mig till polisen, munsjör Snus, följ med mig till
polisen!»
»Var god och gif mig tillbaka mina pengar», sade
jag alldeles förskräckt, »och låt mig vara i fred.»
»Kom med till polisen !» sade den unge mannen.
»Ni måste bevisa, att det är ert.»
»Gif mig min koffert och mina pengar!» skrek
jag och brast i tårar.
Men den unge mannen upprepade bara: »Kom
med till polisen!» och knuffade mig så häftigt mot
åsnan, som om det funnits någon frändskap mellan
detta djur och rättvisans handtlangare. Plötsligt
ändrade han likväl taktik, i det han hoppade upp i
kärran, satte sig på min koffert och körde sin väg
i en hisklig fart, ropande att han for direkt till polisen.
Jag sprang efter så fort jag orkade men var så
andlös, att jag ej kunde skrika, hade ej heller vågat
göra det. Minst tjugu gånger på en half eng. mil
undgick jag faran att bli öfverkörd. Än förlorade jag
honom ur sikte, än såg jag honom, än slog man åt
mig med en piska, än röt man till mig, än låg jag
framstupa i dyn, än var jag uppe igen, än störtade
jag i armarna på någon, än stötte jag mot en
lyktstolpe. Till sist var jag så virrig och upphettad, att
jag tyckte att halfva London var på benen för att
infånga mig, och jag lät då den unge mannen fara
hvart han ville med min koffert och mina pengar.
Flämtande och gråtande men utan att unna mig rast
eller ro, tog jag af åt Greenwich, som jag visste
låg åt Doverhållet. Föga mer förde jag med mig
på vägen till min tants, miss Betseys, fristad, än jag
fört med mig den där natten, då min ankomst gjort
henne så förgrymmad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
