Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Följden af mitt beslut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232
mera liknade ,en skaftlös kastrull, utkastad på
sopbacken. Min skjorta och mina byxor, fläckade af
svett, dagg, gräs, den kentiska jord jag hvilat på
och för resten mycket trasiga, hade kunnat skrämma
bort fåglarna från min tants trädgård, när jag stod
där vid grinden. Mitt hår hade hvarken varit i
beröring med kam eller borste, sedan jag lämnade
London. Ansiktet, halsen och händerna voro nötbruna
till följd af solens och luftens inverkan, ovan som
jag var*därvid. Från hufvud till fot var jag så hvit
af krita och damm, som om jag kommit ut ur en
kalkugn. I detta tillstånd och lifligt medveten därom
dröjde jag att presentera mig och göra mitt första
intryck på min fruktansvärda tant.
Som den oafbrutna stillheten i förmaksfönstret
efter en stund ledde mig att antaga, att hon icke var
där, lyfte jag ögonen till fönstret ofvanför, där jag
fick se en rödblommig, godmodig herre med grått
hår, som tillslöt ena ögot på ett egendomligt sätt,
nickade åt mig några gånger, skakade på hufvudet
åt mig lika ofta, skrattade och gick sin väg.
Virrig hade jag varit förut, och än virrigare blef
jag till följd af denne herres oväntade beteende, så
att jag var nära att smyga mig bort för att öfvertänka,
hur jag skulle bära mig åt. Men just i detsamma
kom en dam ut från byggningen. Hon hade en
halsduk bunden öfver mössan, trädgårdshandskar på
händerna, bar en förskinnsliknande väska samt var försedd
med en stor knif. Jag förstod genast, att det var miss
Betsey, ty hon kom helt gravitetiskt skridande ut ur
huset, alldeles som min mor beskrifvit hennes gång,
då hon genom vår trädgård i Blunderstone närmade
sig Skatboet.
»Gå din väg!» sade miss Betsey, skakande på
hufvudet och huggande i luften med knifven. »Gå
din väg! Inga pojkar få komma hit.»
Med hjärtat i halsgropen stod jag och såg på
henne, då hon marscherade bort till en vrå af
trädgården och böjde sig ned för att rycka upp något
litet ogrässtånd. Utan ett uns mod, men med en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
