Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Följden af mitt beslut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242
»Davids son ?» sade mr. Dick och såg både
uppmärksam och frågande ut.
»Alldeles riktigt», sade min tant. »Hvad skulle ni
nu göra med honom?»
»Med Davids son?» sade mr. Dick.
»Ja», svarade min tant, »med Davids son.»
»Jo», |sade mr. Dick, »jag tror, att jag skulle
låta honom gå och lägga sig.»
»Janet!» ropade min tant i samma förnöjdt
triumferande ton, jag sedan lagt märke till. »Mr. Dick
finner alltid på råd. Om sangen är i ordning, skola
vi gå dit upp med honom.»
Janet inrapporterade att allt var i ordning, och
jag fördes ditupp, vänligt men likväl som ett slags
fånge. Min tant gick först, Janet afslöt tåget. Den
enda omständighet som ingaf mig litet hopp var, att
min tant stannade i trappan och frågade hvad det var
som osade brändt. Janet svarade då, att hon
användt min (gamla skjorta i stället för fnöske, då hon
gjort upp eld nere i köket. Några andra kläder än
de gamla plagg man satt på mig funnos emellertid
icke i rummet, och när jag lämnades där ined en
vaxsticka, som enligt min tants utsago skulle brinna
i jämnt fem minuter, hörde jag hur de låste till
dörren på yttersidan. Begrundande dessa förhållanden,
ansåg jag det möjligt, att min tant, som ingenting
kunde veta om mig, misstänkte, att jag hade för
vana att rymma och därför vidtog sina mått och
steg för att hälla mig kvar.
Rummet var trefligt och låg pä vinden med
utsikt åt hafvet, öfver hvilket nu månen kastade ett
strålande sken. Sedan jag läst mina böner och
ljuset slocknat, minns jag hur jag satt kvar och betraktade
månens sken på vattnet, som om jag däri liksom i en
uppslagen bok kunnat läsa mitt öde, eller som om
jag väntat att få se min mor med sitt lilla barn:
komma sväfvande ned från himmelen på den klara
strålen och se på mig, som då jag sist skådade hen’r
nes ljufva anlete. Jag minns hur den högtidliga känsla,
hvarmed jag till sist vände mina ögon därifrån, vek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
