Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI. Jag har blifvit en ny gosse i mer än en mening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
275
byggning på en sluten gård i en lärd luft, som tycktes
väl anstå dje råkor och kajor, som kommo ned frän
domkyrkans torn för att med klerikala låter vandra
omkring på gräsplanen — och blef presenterad för
min nya lärare, doktor Strong.
Doktor Strong föreföll mig till utseendet nästan
lika rostig som de höga järnstolparna och grindarna
utanför huset, och nästan lika stel och tung som de
stora stenurnorna, hvilka flankerade dessa och voro
uppställda med regelbundna mellanrum på det röda
tegelmuren rundt kring gården — ett slags förstoradt
kägelspel för Tiden att öfva sin färdighet på. Han
satt i sitt bibliotek — jag menar nu doktor Strong
— med icke synnerligen väl borstade kläder och icke
synnerligen väl kammadt hår; hans knäspännen voro
öppna, hans långa svarta damasker oknäppta, och hans
skor stodo och gapade som ett par hålor på
spi-selmattan. Riktande på mig ett par glanslösa ögon,
som påminde mig om en gammal blind häst, som
brukade gå och beta och snubbla på grafvarna på
Blunderstones kyrkogård, sade han, att det gladde
honom att se mig, och så räckte han mig sin hand,,
som jag inte visste hvad jag skulle göra med och
som ingenting gjorde själf.
Vid sitt arbete, ej långt från doktor Strong, satt
emellertid en vacker ung dam, som han kallade Annie,
och som jag tog för hans dotter. Hon räddade mig
ur min förlägenhet genom att falla på knä bredvid
doktorn och sätta på honom hans skor samt knäppa
hans damasker, hvilket hon gjorde både villigt och
fort. Sedan detta var gjort, och vi skulle gå ut
i skolsalen, blef jag mycket förvånad att höra mr.
Wickfield, då han önskade henne en god morgon,
kalla henne »mrs. Strong», och jag undrade, om hon
kunde vara doktor Strongs sonhustru eller möjligen
hans egen fru, då doktor Strong, sig själf ovetande,
upplyste mig om saken.
»Hör nu, bäste Wickfield», sade han och
stannade i en korridor med handen på min axel, »inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
