Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI. Jag har blifvit en ny gosse i mer än en mening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
279
att få dem att räcka till den portion korf och öl
eller den puddingskifva, som utgjort min middag?
Hur skulle väl de, som så föga kände till Londons lif
och Londons gator, bedöma mig, om de upptäckte,
hur förtrogen jag var och blygdes att vara med
åtskilliga af bådaderas allra lumpnaste sidor ? Allt detta
upptog mig till den grad första dagen af min vistelse
i doktor Strongs skola, att jag kände mig osäker
på hvarje min blick, hvarje min rörelse, visade mig
fåordig och tystlåten så ofta jag tilltalades af någon
af mina nya skolkamrater och skyndade bort i samma
minut lektionerna slutade för dagen, rädd att
blottställa mig genom mina svar på en eller annan vänlig
anmarkning.
Men sådan var andan, som gjorde sig gällande
i mr. Wickfields hus, att när jag med mina nya
skolböcker under armen knackade på där, började jag
känna hur min oro stillades. Då jag gick upp till
mitt luftiga gamla rum, tycktes trappans allvarsamma
skugga falla öfver mina tvifvel och farhågor och göra
det förflutna mindre tydligt. Jag satt där och läste
på mina läxor — skolan slutade klockan tre — tills
middagstimmen kom, och då gick jag ned med godt
hopp om att kunna bli en någorlunda hygglig gosse än.
Agnes var i salongen och väntade på sin far,
som blifvit kvarhållen på kontoret. Hon kom emot
mig med sitt intagande leende och frågade, hvad jag
tyckte om skolan. Jag svarade, att jag trodde jag
skulle komma att tycka mycket om den, men att
jag i början kände mig litet främmande där.
»Du har väl aldrig gått i skola?» sade jag.
»Jo visst. Hvarenda dag.»
»Ja, men du menar väl här hemma hos dig?»
»Pappa kunde inte undvara mig», svarade hon
och skakade hufvudet. »Hans hushållerska måste vara
i hans hus, det förstår du väl.»
»Han håller säkert mycket af dig», sade jag.
Hon nickade och gick till dörren för att höra efter,
om han Inte kom, så att hon kunde möta honom i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
