Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI. Jag har blifvit en ny gosse i mer än en mening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288
Jag svarade, att jag troligen skulle få bo här så
länge jag gick i skolan.
»Ah, verkligen!» .utbrast Uriah. »Jag antar, att
ni blir den som till sist kommer in i affären, master
Copperfield!»
Jag försäkrade, att jag inte hade någon tanke
därpå, och att ingen för min räkning gjort upp någon
sådan plan, men Uriah vidblef att, trots alla mina
försäkringar, gång på gång upprepa: »Ah jo, master
Copperfield, det blir no!g så ändå», och »åh jo, master
Copperfield, det fgår nog därhän!» Då han ändtligen
var färdig att för dagen lämna kontoret, frågade hän
mig, om jag hade någonting emot att han släckte
ljuset, och då jag svarade nej, släckte han det genast.
Sedan han skakat hand med mig — hans hand kändes
som en fisk i mörkret — öppnade han porten helt
litet och smög sig ut samt stängde den i lås, lämnandei
mü|g att trefva mig tillbaka in i huset, hvilket kostade
åtskillig möda jämte ett fall öfver en stol. Detta
var väl närmaste anledningen till, att jag drömde om
honom, som det föreföll mig, halfva natten, drömde
bland annat, att han gifvit sig ut i mr. Peggottys hus
på en sjöröfvarexpedition med svart flagga i
masttoppen, å |hvilken lästes »Tidds Handbok», under
hvilket diaboliska tecken han förde mig och lilla Em’ly
till Spanska sjön för att dränka oss där.
Redan följande dagen minskades min oro då jag
gäck till skolan, och så blef det bättre för hvar dag*,
tills den alldeles försvann, och inom mindre än fjorton
idla|gar kände jag mig riktigt hemmastadd och lycklig
bland mina nya kamrater. Jag var ganska tafatt i
lekarna, ganska efterblifven i studierna, men i förra
hänseendet skulle vanan förbättra mig, liksom jag
hoppades, att trägen flit skulle göra det i det senare.
Jaig arbetade därför ganska duktigt både i lek och i
allvar och fick mycket beröm. Det dröjde inte länge
förrän lifvet hos Murdstone & Grinby föreföll mig
så främmande, att jag knappt trodde på det, under
det att mitt nuvarande lif blef mig så välbekant, att
jag tyckte migi hä fört det länge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
