Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII. Någon uppenbarar sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
312
»Jag sade, att ni skulle tycka det, mor», sadej
Uriah.
»Om jag af någon anledning kunde önska far
tillbaka ibland oss», sade mrs. Heep, »så vore det
för att han skulle få se hur rart främmande vi ha
i afton.»
Jag kände mig besvärad af dessa artigheter, men
på samma gång var jag smickrad af att bli behandlad
som en ärad gäst, och jag tyckte, att mrs. Heep var
en angenäm värdinna.
»Min Uriah», sade mrs. Heep, »har så länge gått
och gladt sig åt det här. Det var inte utan att han
fruktade, att vår ringhet skulle bli till hinder, och
jag fruktade det, äfven jag. Ringa äro vi, ringa
ha vi varit och ringa ska vi alltid förblifva.»
»Det har ni ingen anledning att anse er för,
madame», sade jag, »så vida ni inte själf vill det.»
»Tack, tack, sir», svarade mrs. Heep, »vi känna
vår ställning och äro tacksamma för den.»
Jag märkte, att mrs. Heep så småningom kom
mig närmare, och att Uriah så småningom tog plats
midt emot mig, och att de vördnadsfullt försågo mig
med det bästa af allt det som fanns på bordet.
Någonting jsjärdeles godt fanns där visserligen inte, det är sant,
men jag såg till den goda meningen och tyckte, att
de voro mycket uppmärksamma. Bäst det var, ledde
de talet på tanter, och då ’berättade jag dem om
min tant, och så talade de om fäder och mödrar;
och jag berättade dem om mina föräldrar; och sä
talade mrs. Heep om styffäder, och då började jag
berätta om min styffar — men afbröt mig, ty min
tant hade rådt mig att iakttaga tystnad med afseende
på detta ämne. En späd ung kork skulle dock lika
litet kunnat motstå ett par kbrkskrufvar, eller en späd
ung tand ett par tandläkare, eller en liten fjäderboll
ett par sällträn, som jag Uriah1 och mrs. Heep. De
gjorde jämnt upp hvad de ville med mig, och hasplade
air rnigj jßaker, som jag alls inte hade lust att berätta,
med en säkerhet som jag rodnar att tänka på,
synnerligast som jag i min ungdomliga öppenhjärtighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
