Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII. Någon uppenbarar sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
315
mr. Micawber med mycken nobless utan att ställa talet
till någon särskildt, »icke i ensamhet utan deltagande
i en sällskaplig måltid tillsammans med en änkefru
och en, som att döma efter utseendet, är hennes
ättling — kort sagt», och åter blef mr. Micawber
synnerligt förtrolig, »hennes son. Jag skulle skatta det
som en ära, att bli presenterad.»
Jag kunde naturligtvis under sådana förhållanden
ej göra annat än presentera mr. Micawrber för Uriah
Heep och hans mor, och jag gjorde det. Under det
att de bugade sig och nego för honom, tog mr.
Micawber en stol och viftade på ett mycket nådigt sätt
med handen.
»Hvar vän till min vän Copperfield», sade mr.
Micawber, »har personliga anspråk på mig.»
»Vi äro alltför ringa, min son och jag», sade mrs.
Heep, »att vara master Copperfields vänner. Han har
varit så god och druckit te här hos oss, och vi äro
tacksamma för hans sällskap — äfven er tacksamma,
för att ni tar notis om oss.»
»Min fru», svarade mr. Micawber med en
bugning, »ni är alltför artig. Och hvad har ni för er,
Copperfield. Sysselsätter ni er fortfarande med
vinhandel ?»
Jag var ytterst angelägen att få mr. Micawber
därifrån och svarade med hatten i hand och, som
jag förmodar, djupt rodnande, att jag var lärjunge
i doktor Strongs skola.
»Lärjunge ?» sade mr. Micawber och! höjde
ögonbrynen. { »Det gläder mig ofantligt att höra det.
Fastän —» nu vände han sig till Uriah och mrs.
Heep — »fastän ett hufvud likt min vän Copperfields
icke är i behof af den odling, som det utan hans
kännedom om människor och förhållanden skulle
behöfva, så är det dock en rik jordmån, myllrande,
af dold växtkraft — kort sagt», sade mr. Micawber
leende och i ett nytt utbrott af förtroende, »det är
en intelligens, som förmår tillägna sig klassikerna till
hvilket omfång som helst.»
Uriah, som satt och snodde sina långa händer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
