Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIX. Jag ser mig omkring och gör en upptäckt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
337
af den goda doktorn. Agnes blef mycket glad, då
jag kom, och sade, att huset inte varit sig likt sedan;
jag reste därifrån.
»Nog vet jag, att jag inte år mig lik, när jag är
härifrån», sade jag. »Det är som saknade jag min
högra hand, då jag saknar dig. Ehuru det inte är
nog sagt; i min högra hand finns det hvarken
hufvud eller hjärta. Alla som känna dig fråga dig till
råds och låta leda sig af dig, Agnes.»
»Alla som känna mig skämma bort mig, tror jag»,
svarade hon och log.
»Nej, det är för att du är som ingen annan. Du
är så god och så mild. Du har en så fridsam natur,
och du har alltid rätt.»
»Du talar», sade Agnes och brast i ett muntert
skratt, där hon satt vid sitt arbete, »du talar som om
jag vore den forna miss Larkins.»
»Se så! Det är inte vackert att missbruka ett
förtroende», svarade jag och rodnade vid tanken på
min blåklädda förtrollerska. »Men jag förtror mig
nog till dig i alla fall, Agnes. Det växer jag aldrig
ifrån. Hvar gång jag får bekymmer eller går och
förälskar mig, skall jag tala om det för dig, om du
tillåter det — till och med när jag förälskar mig
på allvar.»
»Det måtte du väl alltid ha gjort!» sade Agnes
och skrattade återigen.
»Då var jag barn eller skolpojke», sade jag och
skrattade i min ordning, fastän jag kände mig litet
förlägen. »Nu är det andra tider, och endera dagen
blir det väl riktigt allvar af. Underligt är det, att
du inte själf förälskat dig, Agnes.»
Åter skrattade Agnes och skakade på hufvudet.
»Jag vet nog, att så inte är», sade jag, »ty då
hade du väl talat om det för mig. Eller du skulle
åtminstone» — ty jag tyckte mig märka en svag
rodnad — »du skulle åtminstone låtit mig upptäcka det.
Så vidt jag vet, finns det dock ingen, som förtjänar
att älska dig, Agnes. Framdeles skall jag hålla ett
vaksamt öga på alla dina beundrare, och jag kan
22. — Dickens, David Copperfield.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
