Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIX. Jag ser mig omkring och gör en upptäckt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
346
tro mig vara så gammal som möjligt och att tala med
mycket grof röst. Med afseende på det sistnämnda
kostade det mig mycket obehag, men jag höll i med
det, ty det lät ju så manhaftiga
»Ni reser ju ända fram, sir ?» sade kusken.
»Ja, William», svarade jag helt nedlåtande — jag
kände mannen —; »jag ämnar mig till London, och
sedan far jag ner till Suffolk.»
»För att jaga?» sade kusken.
Han visste lika väl som jag, att det var ungefär
lika troligt vid den tiden på året som att jag skulle
ge mig ut på hvalfångst, men jag kände mig i alla
fall smickrad.
»Jag vet verkligen inte», svarade jag, låtsande
mig obestämd, »om jag kommer att skjuta ett skott
eller /ej.»
»Fåglarna ß* så skygga», sade William.
»Det är nog sant», sade jag.
»Är Suffolk ert grefskap, sir ?» frågade han.
»Ja», svarade jag mycket viktigt, »Suffolk är mitt
grefskap.»
»Det påstås, att äppelmunkarna ska vara så rara
där», sade William.
Jag hade aldrig hört det, men jag ansåg det
nödvändigt att intyga min hemtrakts företräden och
visa mig bekant med dem. Jag nickade därför, som
om jag velat säga: »Det kan ni lita på.»
»Och hästarna», sade William. »Det är djur, det.
En Suffolkhäst af rätta slaget är värd sin vikt i guld.
Har ni själf födt upp hästar, sir?»
»Ne-ej», sade jag, »det har jag inte precis gjort.»
»Här bakom oss sitter en herre», sade William,
»som gjort det i stor skala, det vill jag lofva.»
Den herre, han talade om, skelade på ett föga
tilltalande sätt och hade en utstående haka samt bar
en hög hvit hatt med smalt, platt brätte. Hans tätt
åtsittande skinnbyxor tycktes vara knäppta på benens
utsidor från stöfveln till höften. Hakan sköt fram
öfver axeln på kusken, så nära mig!, att mannens
andedräkt kittlade mig i nacken, och då jag vände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
