Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIX. Jag ser mig omkring och gör en upptäckt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
349
»Inte det ?» sade kyparen. »I allmänhet ä’ unga
herrar trötta på ox- och fårkött. Tag en kalfkotlett !»i
Jag gick in på detta förslag af det enkla skäl, att
jag inte kunde hitta på något annat.
»Bryr ni er om potatis ?» frågade kyparen med ett
inställsamt leende och med hufvudet på sned. »Unga
herrar ha i allmänhet fått sitt lystmäte på potatis.»,
Med min allra gröfsta stämma befallde jag
honom att beställa en kalfkotlett med potatis och annat
tillbehör samt att fråga i skänkrummet, om det fanns
några bref till Trotwood Copperfield, Esquire. Jag
visste nog, att inga sådana funnos eller kunde
finnas, men jag tyckte det var manligt att synas vänta
post.
Han kom snart tillbaka för att säga, att det ej
fanns några bref — hvilket mycket förvånade mig —
och började att duka åt mig i en box nära eldstaden.
Under det att han var sysselsatt därmed, frågade han,
hvad jag ville dricka, och då jag svarade »en
half-butelj sherry», fruktar jag, att han ansåg tillfället
lämpligt att hopsamla detta mått af skvättar, som stodo
kvar i åtskilliga karaffiner. Jag har denna
uppfattning, ty under det att jag satt och läste tidningen,
observerade jag honom bakom en låg afplankning,
som utgjorde hans enskildta rum, mycket ifrigt med
att tömma många sådana kärl i ett enda, alldeles1
s-om då en apotekare eller droghandlare expedierar
ett recept. När vinet kom, tyckte jag också att det
saknade arom och säkert är, att det innehöll flera
engelska brödsmulor än man kunnat vänta af ett
utländskt vin i det rena tillståndet. Jag var
emellertid så pass blyg, att jag drack det och sade
ingen,-ting.
Som jag efteråt kände mig angenämt stämd —
hvaraf jag drar den slutsatsen, att förgiftning inte
är obehaglig på alla stadier — beslöt jag att gå på
teatern. Det var Covent Garden-teatern jag valde,
och där såg jag från bortersta bänken i en
fond-loge Julius Cæsar och den nya pantomimen. Att
ha alla dessa ädla romare lifs lefvande framför mig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
