Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XX. Steerforths hem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
357
märkningsvärdt hos henne. Hon hade svart hår och
oroliga svarta ögon, var mager och hade ett ärr på
läppen. Det var ett gammalt ärr — jag skulle snarare
vilja kalla det en söm, ty färglen var icke förändradt
och det var läkt för många år sedan — som vittnade
om ett snitt, som gått öfver munnen nedåt hakan
men knappt syftes från min plats på andra sidan,
bordet, utom ofvanför och på öfverläppen, hvars form
det förändrat. Jag gjorde upp, att hon var omkring
trettio år gammal och att hon gärna ville bli gift.
Fräsch var hon inte, påminde om ett hus, som länge
stått outhyrdt, men, som jag sagt, hon såg inte illa
ut. Magerheten tycktes vara en följd af någon
förtärande eld inom henne, som gaf sig uttryck i hennes
ögon.
Hon presenterades som miss Dartle, och både
Steerforth och hans mor kallade henne Rosa. Jag
fick veta, att hon bodde där, och att hon länge
varit mrs. Steerforths sällskapsdam. Det föreföll mig
som om hon aldrig? rent ut sade hvad hon ville säga,
utan endast antydde och gjorde på så sätt mycket
mera affär af det. Då till exempel mrs. Steerforth
mera på skämt än allvar yttrade, att hon var rädd
att hennes son förde ett vildt lif vid universitetet,
inföll miss Dartle:
»Åh verkligen? Ni vet hur okunnig jag är och
att jag bara frågar för att få upplysning, men är det
inte alltid så? Jag trodde, att alla voro ense om att
universitetslifvet alltid var —?»
»Det innebär uppfostran för ett allvarligt kall,
om det jär det ni mienar, Rosa», svarade mrs.
Steerforth med någon köld.
»Ja visst, ja, det är ju sant», återtog miss Dartle.
»Men är det inte så ändå ? Jag vill så gärna bli
motsagd, om jag har orätt — men är det inte
verkligen så?»
»Verkligen hur ?» frågade mrs. Steerforth.
»Jaså, ni menar, att det inte är så!» sade miss
Dartle. »Det var bra roligt att höra det. Nu vet
jag, hur jag skall förhålla mig. Jag skall aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
