Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XX. Steerforths hem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
360
»Skarpsinnig ? Hon drager allt möjligt till
slipstenen och hvjässer det, alldeles som hon under de
gångna åren hvässt sitt ansikte och sin figur. Hon
har nött ut sig på idel slipning. Hon är ett riktigt
eggjärn.»
»Ett sä underligt ärr hon har på läppen», sade
jag.
Steerforths ansikte mulnade, och han teg ett
ögonblick.
»Förhållandet är», sade han, »att jag gjort det.»
»Genom en olycklig tillfällighet.»
»Nej, jag var ung pojke då, och hon retade mig,
och jag kastade en hammare på henne. Jag måtte
allt ha varit en söt gosse då.»
Jag var mycket ledsen för att jag vidrört ett så
smärtsamt ämne, men det kunde inte hjälpas nu.
»Hon har, som du ser, burit märket däraf sedan;
dess», sade Steerforth, »och hon kommer att bära
det till sin graf, om hon någonsin får hvila i en
sådan — jag kan knappt tänka mig henne hvila
någonstädes. Hon var det moderlösa barnet till en min
fars släkting på långt håll. Och så dog hän. Min
mor, som då blifvit änka, tog henne hit som sällskap
åt sig. Själf äger hon ett par tusen pund och spar
ihop räntan för att årligen lägga den till
kapitalet. Och nu har du reda på miss Rosa Dartles
historia.»
»Och isäkert älskar hon dig som en bror ?» sade jag.
»Hm», sade Steerforth och såg in i elden,
»somliga bröder äro just inte så högt älskade, och somliga
älska— men slå i ditt glas, Copperfield, och låt oss
dricka för blommorna på fältet, dig inberäknad, till
ära för dig, och för liljorna i dalen, som arbeta intet
ej heller spinna, mig inberäknad, till skam för mig!»
Ett dystert leende, som lagt sig öfver hans drag,
skingrades då han helt muntert sade detta, och åter
var han sitt gamla frimodiga, älskvärda jag.
Jag kunde inte låta bli att med ett visst
smärtsamt intresse se på ärret, då vi gingo in till teet.
Det dröjde inte länge förrän jag märkte, att det ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
