Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXI. Lilla Em'ly
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
384
vaktar henne som en tjänare, förlorar smak för både
mat och dryck och låter mig till sist förstå hur det är
fatt. Nu förstår ni väl, att jag kunde ha mina skäl
att önska, att Em’ly tänkte på att gifta sig. I alla
händelser hade jag ingenting emot att se henne bunden
vid en hederlig karl, som hade rättighet att försvara
henne — jag vet ju inte hur länge jag kan lefva eller
när jag kan dö ; men jag vet, att om jag en natt
seglade omkull när stormen tjöt på Yarmouths redd, och
jag för sista gången såge stadens fyrbåkar lysa öfver
de vågor jag inte kunde stå emot, ginge jag lugnare
till botten, om jag kunde tänka: ’Där i land finns
det en karl, som är trogen som stål mot min lilla Em’ly,
Gud signe henne, och något ondt kommer henne inte
vid, så länge han lefver.’»
I sitt enkla allvar höjde och sänkte mr. Peggotty
högra armen, som om han för sista gången vinkat åt
stadens fyrbåkar, och efter att ha utbytt en
nickning med Ham, hvars blick han uppfångat, fortfor
han:
»Nåväl, jag råder honom att tala med Em’ly. Han
är stor nog till växten, men blygare än någon
barnunge, och han drar sig för det. Då är det jag, som
talar. ’Hvilken? HanP säger Em’ly. ’Honom har
jag ju känt så väl i många år och alltid tyckt om.
Nej, morbror, aldrig kan jag ta honom. Han är så
snäll och god!’ Jag ger henne då en kyss ocb säger
bara, ’min söta flicka, du har rätt aft tala rent ut, du
får v(älja själf, du är fri som en liten fågel.’ Och
så går jag till honom och säger: ’Jag önskar döt;
kunnat bli så, mien så blef det inte. Men mellan er
båda kan det bli som det alltid varit, och jag säger
dig, var mot henne som förr, så är du en karl.’ ’Det
skall jag’, svarar han och skakar min hand. Och
vid det blef det —- han var hederlig och karlaktig,
och två år gingo, och vi hade det som förut har
hemma.»
Mr. Peggottys ansikte, hvars uttryck’ skiftat på
berättelsens olika stadier, återfick nu all sin
triumferande fröjd, och han lade ena handen på mitt knä,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
