Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXI. Lilla Em'ly
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
387
tilltalade henne, hur skickligt han undvek allt, som
kunnat göra henne förlägen, hur han talade med mr.
Peggotty om båtar, fartyg, ebb och flod och fisk|,
hur han frågade mig när det var, som han träffat
mr. Peggotty i Salem House, hur förtjust han var i
båten och allt som hörde samman med den, hur
lätt och ledigt han ledde samtalet, tills han så
småningom indragit oss alla i en trollkrets, där vi litet
hvar pratade af hjärtans lust.
Em’ly sade nog ganska litet den aftonen, men
hon såg och hörde på, och hennes ansikte fick lif,
och hon såg förtjusande ut. Steerforth berättade om
ett hemskt skeppsbrott —- han kom in på ämnet med
anledning af sitt samtal med mr. Peggotty —- och det
var som om han sett det för sig, och lilla Em’lys
ögon voro hela tiden fästa på honom, som om äfven
hon sett det. För att mildra intrycket berättade han
sedan ett muntert äfventyr, som han själf upplefvat,
och han gjorde det så lifligt, som om äfventyret varit
lika nytt för honom som för oss. Och lilla Em’ly
skrattade tills båten ekade af de musikaliska ljuden,
och vi andra — äfven Steerforth — skrattade med
af oemotståndlig sympati för någonting så gladt
och sorglöst. Han fick mr. Peggotty att sjunga eller
rättare sagdt bela:.»När de stormiga vindarna ryta»,
och själf sjöng han en sjömansvisa så gripande
vackert, att jag nästan inbillade mig, att den verkliga
vinden, som klagande smög sig kring huset och doft
mumlade under det att vi sutto tysta, kommit dit för
att lyssna.
Hvad mrs. Gummidge beträffar, lifvade han detta
bedröfvelsens offer med en framgång, som ingen, så
sade mig mr. Peggotty, lyckats virtna, alltsedan
gubbens död. Han gaf henne så litet tillfälle att vara
olycklig, att hon dagen därpå sade, att hon trodde
hon varit förhäxad.
Men han lade icke helt beslag på den allmänna
uppmärksamheten eller på samtalet. När lilla Em’ly
blef litet modigare och, ehuru alltjämt blygt, började
tala till mig, som satt på andra sidan brasan, om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
