Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXII. Gamla ställen och nytt folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
398
såg tämligen ruggig ut, men manlig tillika, och föreföll
som en mycket lämplig beskyddare åt den blomstrande
lilla varelsen vid hans sida. Det låg i hans
utseende en öppenhet, en ärlighet och en oförställd
stolthet öfver henne och hans kärlek till henne, som
gjorde honom vacker i mina ögon. Jag tyckte, när
de närmade sig oss, att de passade bra ihop äfven
i det afseendet.
Hon drog blygt sin hand från hans arm, när
vi stannade för att tala med dem, och hon rodnade,
då hon räckte den till Steerforth och mig. Då de,
sedan vi växlat några ord med dem, gingo vidare,
var hon inte hågad att lägga handen på dess förra
plats utan gick, blyg och tvungen, för sig själf. Jag
fann det hela mycket täckt och intagande, och
Steerforth tyckte visst som jag, då vi sågo efter dem tills
de försvunno i nymånens bleka ljus.
Plötsligt syntes — helt visst följande dem i spåren
— en ung kvinna, som vi inte märkt förut, men hvars
ansikte jag såg då hon gick förbi oss, och jag tyckte,
att jag hade ett svagt minne af henne. Hon var
tunt klädd, såg djärf och tärd, trasgrann och fattig
ut, men tycktes för stunden ha öfvergifvit alla andra
tankar, ifrig blott att följa efter dem. Då den mörka,
vida slätten liksom uppsög deras gestalter, och själf
var det enda som framträdde mellan oss och hafvet
och molnen, försvann äfven hon på samma sätt utan
att ha kommit dem mycket närmare än förut.
»Det var en mörk skugga det där, som följde
flickan», sade Steerforth och stannade. »Hvad skall
det betyda?»
Han talade med en låg röst, som föreföll mig
främmande.
»Hon tänker väl tigga af dem», sade jag.
»En tiggerska är väl ingenting ovanligt», sade
Steerforth, »men nog var det underligt, att
tigger-skan just i afton skulle ikläda sig den formen.»
»Hvarför det?» frågade jag.
»Af ingen annan anledning än den», svarade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
