Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIII. Jag får bekräftelse på mr. Dicks utsago, och jag väljer ett yrke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
429
skrifbordsskifvan hade förlorat all sin färg och var
nött och urblekt som: ett gammalt fattigstuhjon. På
bordet lågo en massa pappersluntor, försedda med
påskrifter. På somliga stod »prejudikat», på andra
— till min öfverraskning — »libeller», somliga
betecknades såsom hörande till »konsistorierätten», andra
till »öfverkonsistorierätten», åter andra till
»sterbhus-afdelningen», några till »amiralitetsrätten» och några
till »kollegiala öfverrätten». Detta gaf mig
anledning att undra, hur många rätter som funnos här,
och hur länge det skulle dröja, innan jag kunde
sätta mig in i dem alla. Dessutom lågo där
åtskilliga stora handskrifna böcker, innehållande
vittnesmål, afgifna under edlig förpliktelse, starkt bundna
och ihopbuntade — en bunt för hvarje mål, som
om hvarje mål varit en historia i tio till tjugo delar.
Allt detta såg ut att ha kostat pengar, och gaf mig
en angenäm föreställning om en proctors
sysselsättning. Jag lät mina blickar med växande välbehag
glida öfver dessa och många liknande föremål, då
snabba steg hördes från rummet bredvid, och mr.
Spenlow i svart talar, kantad med hvitt pälsverk^
skyndade in och tog af sig hatten i detsamma.
Han var en liten ljushårig herre med glänsande
stöflar, den styfvaste hvita halsduk och stärkta
skjortkragar. Hårdt tillknäppt kring midjan, putsad och
fm, måtte han ha gjort sig ett synnerligt besvär med
sina polisonger, som nästan voro lockiga. Hans
guldurkedja var så tjock, att jag fick för migj,, att hän
borde haft en muskulös guldarm, sådan man ser som
skylt öfver gulddragarbodarna, att draga upp den
med. Han var sä omsorgsfullt klädd, och kläderna
sutto så spändt, att han knappt kunde boja sig; och
då han, sedan han satt sig på sin stol vid skrifbordet,
skulle se på några papper, som lågo på detsamma,
var han tvungen att böja fram hela kroppen alldeles
som Punch, då han rör sig.
Min tant hade redan presenterat mig, och hian
Hade tagit emot mig mycket artigt. Nu sade han:
»Och nu tänker ni, mr. Copperfield, att söka in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
