Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIV. Min första utsväfning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
437
minsta äldre, utan plågades fortfarande lika svårt af
min ungdom.
Då Steerforth alltjämt uteblef, och jag började
frukta, att han blifvit sjuk, lämnade jag tidigt på
morgonen tredje dagen Doctors’ Commons och
promenerade ut till Highgate. Mrs. Steerforth tog
mycket vänligt emot mig och berättade, .att hennes son
tillika med en af hans studentkamrater från Oxford
rest för att hälsa på en annan kamrat, som bodde
nära St. Albans, men att hon väntade honom åter
i morgon. Jag höll så mycket af honom, att jag kände
mig riktigt svartsjuk på hans Oxfordsvänner.
Då hon ifrigt bad mig stanna till middagen, gjorde
jag det, och jag tror inte vi talade om annat än
honom hela dagen. Jag beskref för henne hur omtyckt
han varit i Yarmouth, och hvilket angenämt sällskap
han varit. Miss Dartle kom fram med en massa
antydningar och hemlighetsfulla frågor, men
intresserade sig för allt hvad vi där roat oss med och sade:
»Nej, var det verkligen så?» järnte åtskilligt i samma
väg, tills hon lockat ur mig allt hvad hon ville veta.
Hennes utseende var alldeles sådant som jag
beskrifvit det, då jag först såg henne,< men de båda
damernas sällskap var så behagligt, och jag fann mig
så väl med dem, att jag höll på att riktigt bli litet
förtjust i henne. Flera gånger under aftonens lopp,
och synnerligast då jag senare på kvällen gick hem,
kunde jag inte låta bli att tänka, att det skulle vara
angenämt att ha hennes sällskap vid Buckingham Street.
Jag höll på att dricka mitt kaffe följande
morgon, innan jag skulle gå till Commons — i
förbigående vill jag anmärka, att det var rent förvånande
att det kunde vara så svagt, då mrs. Crupp för min
räkning förbrukade så mycket af den varan — då
Steerforth själf till min gränslösa glädje trädde in.
»Bästa Steerforth», utbrast jag, »jag trodde
nä-stan^ att jag aldrig mer skulle få se dig!»
»Jag blef bortförd med våld», sade Steerforth,
»dagen efter min hemkomst. Min kära Bellis, hvilken
äkta gammal ungkarl du blifvit här.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
