Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIV. Min första utsväfning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
och det förminskades till den grad i flytande form,
att vi funno det, hvad Steerforth kallade, »litet knappt»
för fyra.
Sedan dessa förberedelser blifvit lyckligt och val
verkställda, köpte jag litet dessert på Covent Gardens
torg, och rekvirerade inte så litet vin hos en
minuthandlare i denna gren, som bodde i grannskapet. Då
jag kom hem på eftermiddagen och fick se buteljerna
ordnade i fyrkant på skafferigolfvet; föreföllo de mig
så talrika — fastän två till mrs. Crupps ledsnad
saknades — att jag blef riktigt rädd för dem.
Den ene af Steerforths vänner hette Grainger,
den andre Markham. Båda voro de mycket muntra
och lifliga kurrar, Grainger något äldre än Steerforth,
Markham ung till utseendet, knappast mer än tjugu
år. Jag märkte, att den senare sällan talade om sig
själf i första person, utan vanligen sade »man» i
stället för »jag.»
»Här skulle man nog kunna trifvas jganska bra,
mr. Copperfield», sade Markham och menade sig själf.
»Läget är inte så dumt», sade jag, »och
rummen äro verkligen bekväma.»
»Jag hoppas, att ni båda kom|ma med aptit ?» sade
Steerforth.
»På min ära», sade Markham, »man får verkligen
gjod aptit i London. Man är hungrig jämt. Man
gör aldrig annat än äter.»
Som jag kände mig litet förlägen i början och
alltför ung att spela värd, bad jag Steerforth intaga
högsätet, då det sades till att det var serveradt, och
satte mig midt emot honom. Alltsammans var mycket
godt; vi sparade inte på vinet, och han lade sig
så vinn om att hålla stämningen uppe, att aldrig en
paus uppstod i samtalet. Själf var jag inte så
underhållande som jag kunnat önska, ty min plats var
midt emot dörren, och jag distraherades alltemellanåt
af att iakttaga den behändige unge mannen, som
mycket ofta lämnade rummet, och hvars skugga alltid
strax efteråt aftecknades mot tamburväggen med en
butelj för munnen. Äfven den unga flickan vållade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
