Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXV. Goda och onda änglar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
454
sig, vill jag allvarligt be dig, Trotwood, att vara
vänlig mot Uriah. Snäs inte af honom. Stöt dig
inte på hvad som synes dig obehagligt hios honom.
— Jag tror du har fallenhet för att göra det. —
Kanske förtjänar han det inte, ty något bestämdt ondt
veta vi inte om honom. Tänk i alla händelser
framför allt på pappa och mig.»
Agnes hann icke såga. mera, ty dörren öppnades,
och mrs. Waterbrook, som var en stor fru eller bar
en omfångsrik klänning, hvilketdera vet jag inte riktigt,
ty jag vet inte hur mycket som var klänning och
hu;r mycket som var fru — kom inseglande. Jag
hade ett svagt minne af att ha sett henne på teatern,
som om hon skymtat fram för mig i en matt laterna
magica; men hon tycktes minnas mig alldeles
fullkomligt och misstänka mig för att gå i rus ännu.
Då hon emellertid så småningom fann; att jag
var nykter och — det hoppas jag — en anspråkslös
ung herre, mildrades hennes sätt mot mig ganska
betydligt, och hlon frågade först, om jag mycket
besökte parkerna, sedan om jag mycket deltog i
sällskapslifvet. Sedan jag nekande besvarat båda dessa
frågor, tyckte jag mig finna, att jag åter sjönk i
hennes uppskattning, men hon dolde omsorgsfullt detta
faktum och inbjöd mig till middag följande dag. Jag
antog bjudningen och sade farväl. I förbifarten gick
jag in på kontoret och frågade efter Uriah, men som
han icke var där, lämnade jag mitt kort för hans
räkning.
När jagi dagen därefter kom till middagen, och
yid portens öppnande möttes af ett ångbad af stekos,
gissade jag, att jag icke var enda gästen. Genast
indentifierade jag stadsbudet, förklädd till vaktmästare
och väntande nedanför trappan för att gå upp och
anmäla mig. Han förställde sig så godt han kunde,
då han hviskande frågade mig om mitt namn, som
om han aldrig sett mig förr, men nog kände jag
igen honom så väl som han mig. Samvetet gjorde oss
båda till kujoner.
Jag faiin, att mr. Waterbrook var en medelålders
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
