Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXV. Goda och onda änglar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
458
moster. Middagen räckte mycket länge, och samtalet
rörde sig kring aristokrati och blod. Mrs. Waterbrook
sade oss (upprepade gånger, att om hon var svag
för något, så var det för blod.
v.. Det föreföll mig vid flera tillfällen, att vi skulle
haft roligare, tom vi inte varit fullt så gentila. Vi
voro så ytterligt gentila, att vi voro inskränkta till
ett mycket trångt område. En mr. och mrs.
Gul-pidge, af hvilka åtminstone den förre i andra hand
hade något att skaffa med den engelska bankens
juridiska afdelning ,voro bland gästerna. Och engelska
banken jämte finansdepartementet gjorde oss lika
exklusiva som själfva hoftidningen. Till råga på olyckan
led Hamlets moster af den inom familjen rådande
egenheten att tala för sig själf och höll små fristående
monologer öfver hvart ämne, som bragtes å bane.
Dessa voro visserligen ganska fåtaliga, men som vi
alltid återkommo till bio d, hade hon ett lika
vidsträckt fält för abstrakta spekulationer som själfva
systersonen.
Man hade kunnat tro att sällskapet bestått af
idel människoätare, en så blodig färg antog-
konversationen.
»Jag tillstår, att jag delar mrs. Waterbrooks åsikt»,
sade mr. Waterbrook och satte vinglaset för ögat.
»Mycket annat kan vara bra i sitt slag, men jag
föredrar blod.»
»Det finns ingenting», anmärkte Hamlets moster,
»som så tilltalar ~mig. Det finns ingenting, som till
den grad framställer le beau idéal af — af allt
möjligt, om jag så får uttrycka mig. Det finns några
lågsinnade själar — inte många, vill jag hoppas, men
det finns några — som föredraga att ligga i stoftet
för hvad jag kallar afgudar. Riktiga afgudar!
Meriter, intelligens och annat sådant. Men allt dylikt
är ju någonting så sväfvande. Blod är däremot inte
det. Näsan röjer blodet. Det märkes ock på hakan,
man känner genast igen det. ’Där ha vi det I Det
är blod P säga vi. Vi lägga fingret på det. Deit
kan aldrig betviflas.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
