Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXV. Goda och onda änglar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
468
Jag mätte hela djupet af deri skurkens list och
förstod hvarför han yppat sin plan.
»Om ni vill vara god och väl bevara min hemlighet,
master Copperfield», fortfor han, »och inte på något
sätt mlotarbeta mig, så är jag er mycket tacksam.
Inte vill ni ställa till (obehag. Jag vet ju hvilket
godt hjärta ni har, men som ni ej känt mig annat
än då jag var i min ringa ställning — min ringaste,
vill jag säga, ty ringa och ödmjuk är jag än — skulle
ni omedvetet kunna skada mig hos min Agnes. Ni
hör, att jag kallar henne min, master Copperfield,
’Kronor jag offrade gärna, att min få källa denna
tärna’, står det i visan. Och jag hoppas få göra
det endera dagen.»
Den kära Agnes! Så kärleksfull och så god,
att jag icke ansåg någon värd att äga henne, var det
väl möjligt, att hon skulle bli hustru åt denne eländige!
»Det brådskar inte alls, ser ni, master
Copperfield», fortfor Uriah på sitt hala sätt, då jag, uppfylld
af denna tanke, satt och såg på honom. »Min Agnes
är ju så ung ännu, och mor och jag få lof att
arbeta oss upp först och ordna både ett och annat,
innan det kan gå för sig. Jag har alltså tid att
gradvis sätta henne in i mina förhoppningar, när
tillfälle därtill erbjuder sig. Jag är så obeskrifligt
tacksam mot er för att jag fått ge er mitt förtroende.
Ni kan inte ana hvilken lättnad det är att veta,
att ni förstår hur det ställer sig för oss och att
vara säker på — ty inte vill ni vålla ledsamheter
inom familjen? — att ni inte kommer att motarbeta
mig.»
Han tog min hand, som jag inte vågade rycka
undan, och sedan han gifvit den en fuktig tryckning,
såg han på sitt glåmiga ur.
»Hvad ser jag!» utbrast han. »Klockan är öfver
ett. Stunderna glida så hastigt bort under gamla
tiders förtrolighet, master Copperfield. Hon är nära
half två.»
Jag svarade, att jag trott, att hon var mer. Inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
