Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXVIII. Mr. Micawbers stridshandske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
si5
vittnade om själfförsakelse och hängifvenhet hos mrs.
Micawber, och jag mumlade någonting i den vägen.
Traddles, som rättade sig efter mig, gjorde så med,
alltjämt seende in i elden.
»Jag vill inte», sade mrs. Micawber i det hon
tömde sitt punschglas och drog till långschalen om
axlarna, innan hon lämnade oss och gick in i mitt
sofrum, »jag vill inte länge orda om mr. Micawbers
penningeangelägenheter. Vid er egen härd, min bästa
mr. Copperfield, och i närvaro af mr. Traddles, som,
ehuru icke en så gammal vän, likväl är som en medlem
af vår familj, kunde jag inte underlåta att göra er
bekant med det handlingssätt jag råder mr. Micawber
att antaga. Jag känner, att nu är tiden inne, då
mr. Micawber bör spänna kraften och — jag tillägger
det — göra sina anspråk gällande, och detta tyckes
mig vara medlen. Jag vet nog, att jag ej är annat
än en kvinna, och att ett manligt omdöme vanligen
anses mera kompetent att afhandla sådana frågor;
jag får dock icke glömma, att då jag bodde hemma
hos pappa och mamma, hade min pappa för vana
att säga: ’Emma har en spenslig kropp, men hennes
omdömesförmåga är ej underlägsen någons’. Jag vet
nog, att min pappa var partisk för mig, men att han
ändå hade en viss iaktagelseförmåga förbjuder mig
så väl plikten som förståndet att betvifla.»
Med. dessa ord drog sig mrs. Micawber tillbaka
till mitt sofrum utan att låta beveka sig af våra
böner att stanna kvar och med sin närvaro hedra
bålens tömmande. Och jag tyckte verkligen, att hon
var en ädel kvinna af samma stoff som de romerska
matronorna, och att hon under tider af politiska
oroligheter kunnat utföra riktiga storverk.
Värmd af detta intryck, gratulerade jag mr.
Micawber till att äga en sådan skatt. Detsamma gjorde
Traddles. Mr. Micawber tryckte först den enes, så
den andres hand och betäckte sedan sitt ansikte
med en näsduk, som visst var snusigare än han märkt.
Därefter återgick han i särdeles lifvad sinnesstämning
till punschen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
