Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIX. Jag besöker åter Steerforth i hans hem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
528
mig till Steerforth, eller samtidigt iakttagande oss
båda. Detta lodjursartade lurande var hon så långt
ifrån att uppgifva, då hon märkte att jag såg det,,
att hon just vid de tillfällena fixerade mig än
skarpare med sin genomträngande blick. Klanderfri som
jag var och visste mig vara med afseende på det
onda hon möjligen misstänkte mig för, ryggade jag
dock tillbaka för hennes underliga ögon, ur stånd
att uthärda deras rofgiriga glans.
Hela dagen tycktes hon finnas öfverallt i huset.
Talade jag med Steerforth inne i hans rum, hörde
jag hennes klänning frasa i det lilla galleriet
därutanför. Då han och jag sysselsatte oss med några af
våra vanliga kroppsöfningar på gräsplanen bakom
byggningen, såg jag hennes ansikte än i det ena
fönstret än i det andra skymta som ett irrbloss, tills det
stannade vid ett och bevakade oss. När vi på
eftermiddagen alla fyra skulle gå ut och gå, klämde hon
med sin tunna hand som med en fjäder fast om min
arm för att hålla mig tillbaka tills Steerforth och hans
mor kommit utom hörhåll, och så började hon tala.
»Det är länge sedan ni var här», sade hon. »Är
verkligen ert yrke så fängslande och så intressant,
att det upptar er helt och hållet? Jag frågar för att
få upplysning i saker, hvarom jag är okunnig. Säg,
är det det ?»
Jag svarade, att jag nog tyckte rätt bra om det,
men så långt ville jag ändå inte gå.
»Det var bra roligt att få höra det, ty jag vill
så gärna bli rättad, när jag har orätt», sade Rosa
Dartle. »Ni tycker kanhända, att det är litet torrt?»
Ah ja, jag kunde inte neka till, att det var litet
torrt!
»Jaså, och det är väl därför ni behöfver litet
förströelse och ombyte med mera i den vägen?» sade
hon. »Men är det inte litet — hm — för honom,
jag menar inte för er ?»
Hon sände en snabb blick till Steerforth där han
gick, stödjande sin mor med armen, och jag förstod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
