Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIX. Jag besöker åter Steerforth i hans hem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
534
musik. Sjung en irländsk visa för oss, Rosa, och låt
mig sitta och höra på som förr i världen.»
Han rörde hvarken vid henne eller vid stolen;
hon rest sig från, men satte sig i närheten af harpan.
Hon stod invid den en liten stund och gjorde med
högra handen egendomliga rörelser, som om hon
spelat, men utan att framkalla ett ljud. Till sist satte
hon sig, drog instrumentet till sig helt hastigt och
började spela och sjunga.
Jag vet inte hvad det var i anslaget eller rösten,
som gjorde den sången till den mest underbara jag
någonsin hört eller kunnat tänka mig. Det låg
någonting hemskt i dess realism. Det var som om
den aldrig blifvit skrifven eller satt till musik, utan
framsprungit ur hennes egen passion, funnit ett
ofullständigt uttryck’ i hennes rösts dämpade toner och
åter dolt sig, då hon tystnade. Jag var alldeles
förstummad, då hon åter lutade sig mot harpan och
lät sin högra hand forma greppen utan att knäppa
på strängarna.
En minut förgick, och så väcktes jag ur min
förtrollning. Steerforth hade lämnat sin plats och
gått till henne, leende lagt sin arm om hennes lif
och sagt: »Se så, Rosa, låt oss framdeles hålla riktigt
innerligt af hvarandra!» och hon hade då slagit till
honom, stött honom ifrån sig med en vildkatts raseri
och störtat ut ur rummet.
»Hvad var det med Rosa?» frågade mrs.
Steerforth, som kbm in.
»Hon här varit en ängel, mamma», sade
Steerforth, »men bara en liten stund; nu har hon gått
till den motsatta ytterligheten för att hålla sig
skadeslös.»
»Du borde akta dig för att reta henne, James.
Hennes lynne har blifvit förbittradt, k|om ihåg det,
och man bör skona det.»
Rosa kom inte tillbaka, och hon nämndes icke
vidare, förrän jag gick in med Steerforth i hans rum
och skulle taga god natt af honom. Då skrattade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
