Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXI. En större förlust
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
548
och mig eller den eller de af oss kvarlefvande. Allt
öfrigt, som vid dödsfallet tillhört honom,
testamenterade han till Peggotty, som han insatte till
universal-arfvinge och verkställarinna af hans sista vilja och
testamente. Jag kände mig som en riktig proctor,;
då jag med iakttagande af alla öfliga ceremonier läste
upp detta dokument och framställde dess
bestämmelser, jag vet inte hur många gånger, för dem de
an-gingo. Jag började tycka, att det var mera bevändt
med Gommons än jag trott. Jag granskade
testamentet med den allra största uppmärksamhet,
förklarade det fullt formenligt uppsatt i alla afseenden,
gjorde en och annan blyertsanteckning i marginalen
och tyckte, att det var riktigt märkvärdigt, att jag
visste så mycket.
Med detta djupsinniga uppdrag samt med att göra
en förteckning åt Peggotty öfver all den egendom
hon tillträdt, ordna affärerna på ett praktiskt sätt och
upplysa och råda henne på hvarje punkt till bådas
vår förnöjelse, tillbringade jag veckan före
begrafningen. Lilla Em’ly såg jag ej till under denna
mellantid, men det berättades mig, att bröllopet eller
vigseln i all stillhet skulle försiggå om fjorton dagar.
Jag bevistade icke begrafningen i kostym, om jag
så får uttrycka mig. Jag menar, att jag inte styrde
ut mig i svart kappa och hängande krusflor som en
fågelskrämma, men tidigt på morgonen vandrade jag
i väg till Blunderstone och var på kyrkogården när
kistan kom, åtföljd endast af Peggotty och hennes;
bror. Den galne herrn satt i mitt lilla fönster och
såg på; mr. Chillips lilla barn nickade på sitt
oformliga hufvud och rullade sina utstående ögon åt
prästen öfver sin sköterskas axel; mr. Omer flämtade i
bakgrunden; inga andra voro tillstädes, och det gick
mycket anspråkslöst till. Efter akten gingo vi en
timme omkring på kyrkogården och plockade några
späda blad på trädet, som bredde sina grenar öfver
min moders graf.
Här känner jag, att jag börjar darra. Ett moln
sänker sig öfver staden där i fjärran, mot hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
