Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXI. En större förlust
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
gån och vaxbiten — där voro de åter, som om intet
rubbat deras lugn. Mrs. Gummidge såg litet surmulen
ut, dä,r hjon satt i sin vrå, följaktligen, var äfven hon
mycket naturlig.
»Ni är den första som kommer, master Davy!»
sade mr, Peggotty med ett gladt ansikte. »Behåll inte;
den där rocken på, sir, om den är våt.»
»Tack, tack, mr. Peggotty», sade jag och gaf
honom öfverrocken att hänga upp. »Den är alldeles
torr.»
»Ja, verkligen», sade mr. Peggotty och kände mig
på axlarna. »Torr som, fnöske! Sitt ner, sir. Det
är öfverflödigt att säga välkommen till er, men nog
är ni det af hjärtat.»
»Tack, mr. Peggotty, det är jag säker på. Nåå,
Peggotty», sade jag och kysste henne på kinden,
»hur är det med min lilla gumma ?»
»Ha, ha!» skrattade mr. Peggotty och gnuggade
händerna i känslan af lättnad från genomgångna
bekymmer, enkel och naturlig som han var, »det finns
ingen kvinna i världen, det säger jag henne, som
har skäl att känna sig mera lugn och fridfull än hon.
Hon har gjort sin plikt mot den bortgångne, och den
bortgångne erkände det; och den bortgångne har
handlat rätt mot henne, och hon har handlat rätt mot
den bortgångne; och då — ja då är det väl rätt
alltihop!»
Mrs. Gummidge suckade.
»Krya upp er, mor lilla!» sade mr. Peggotty —
som dock runkade på hufvudet åt oss, påtagligen|
känslig för att de nyss timade tilldragelserna voro
ägnade att återkalla tankarna på »gubben» —. »Var
inte ledsen. Försök bara att krya upp er litet, så
går det sedan af sig själft, belt naturligt.»
»Inte för mig, Daniel», förklarade mrs. Gummidge.
»Ingenting faller sig naturligt för en stackars ensarrt
och öfvergifven varelse.»
»Säg inte så», sade mr. Peggotty, som ville trösta
henne.
»Jo, så är det, Daniel!» sade mrs. Gummidge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
