Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXII. Början af en lång resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
567
och min bror. Jag har i många, många år arbetat
för syster och bror — arbetat duktigt, mr.
Copperfield, dagen lång. Jag måste lefva. Jag gör inte
något ondt åt någon. Om det finns personer nog
tanklösa eller nog grymma att drifva gäck med mig,
hvad återstår mig annat än att drifva gäck med mig
själf, dem och allt annat ? Om jag då gör det ibland,
hvems är felet? Är det mitt?»
Nej, jag insåg, att det inte var miss Mowchers.
»Om jag för er falska vän uppträdt som en
känslofull dvärginna», fortfor den lilla kvinnan, helt
förebrående och allvarsamt skakande på hufvudet åt mig,
»hur mycket af hans hjälp eller välvilja tror ni, att
jag ktinnat påräkna? Om lilla Mowcher, som — märk
det, min unga herre —inte rår för hur hon blifvit
skapad, vändt sig till honom eller hans gelikar med
åberopande af sina olyckor, tror ni då, att hennes
svaga stämma gjort sig hörd? Lilla Mowcher hade
behöft lefva likaväl, äfven om hon varit den
buttraste och tråkigaste lilla pygmé, men i så fall kun|de
bon inte ha gjort det. Nehej. Då kunde hon ha
satt sig att hvissla efter sitt smör och bröd tills hon
dött af luft.»
Miss Mowcher slog sig åter ned på spisgallret,
tog fram näsduken och torkade sig i ögonen.
»Var ni tacksam å mina vägnar, såvida ni är så
godhjärtad som jag tror», sade hon, »var ni tacksam
för att jag, fastän jag väl vet hurudan jag är, kan
vara glad och uthärda min olycka. I alla händelser
är jag tacksam själf för att jag kan bana mig en liten
väg genom lifvet utan att stå i tacksamhetsskuld till
någon, och’ för att jag i gengäld för allt som af
dårskap eller fåfänga kastas till mig, där jag går fram,
kan lämna min lilla valuta. Om jag inte går och sörjer
öfver allt som fattas mig, är det lyckligt för mig],
och ingen annan har ondt af det. Om jag är en
leksak för er, jättar, så handskas varligt med mig.»
Miss Mowcher stoppade näsduken tillbaka i
fickan, och seende på mig mycket forskande,
fortfor hon:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
