Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXIII. Lycksalig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
595
Kort därefter såg jag honom med nästan en hel
hummer på sin tallrik äta sin middag vid Doras fötter.
Jag här ett ganska oklart begrepp om hvad som
hände sedan denna dystra tafla ådragit sig min
uppmärksamhet. Nog vet jag, att jag föreföll mycket
munter, men denna munterhet var låtsad. Jag ägnade
min uppmärksamhet åt en ung varelse i rosa dräkt
med små ögon, och jag flirtade otroligt med henne.
Hon mottog välvilligt mina artigheter, men om det
uteslutande var för att jag behagade henne eller för
att hon hade afsikter på Rödskägg, vet jag inte.
Man föreslog Doras skål. Då jag drack den, låtsade
jag som om jag afbrutit mitt samtal ett ögonblick för
att sedan genast återgå till det. Jag uppfångade Doras
öga, då jag bugade mig för henne, och jag tyckte,
att det hade ett bedjande uttryck. Men som hennes)
blick träffade mig öfver Rödskäggs hufvud, var jag
obeveklig.
Den unga rosaklädda varelsen hade en grönklädd
mior, och jag tror, att denna senare skilde oss åt af
ren politik. I alla händelser bröt sällskapet upp under
idet att öfverlefvorna efter middagen borttogos, och
full af raseri och samvetskval begaf jag mig ensam in
bland träden. Jag öfverlade med mig själf om jag
borde föregifva illamående och fly — jag vet ej hvart
— på min ädla springare, me;n just då mötte jag
Dora och ’miss Mills.
»Mr. Copperfield», sade miss Mills, »ni är ledsen.»
Jag bad om ursäkt, men det var jag visst inte.
»Och, Dora», sade miss Mills, »du är ledsen.»
Nej, för all del„ hon var inte ledsen alls.
»Mr. Copperfield och Dora», sade miss Mills och
antog en nästan vördnadsbjudande min. »Nu nog med
detta. Låt inte ett obetydligt missförstånd härja vårens
blomster, som en gång utslagna och sköflade icke
kunna förnyas. Jag»; sade miss Mills, »talar af en
erfarenhet, vunnen i det förflutna — det fj ärrliggande,
oåterkalleligt förflutna. De sprudlande fontänerna,;
som gnistra i solljuset, få icke afstängas af en blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
