Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXIII. Lycksalig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6oi
och män komme att älska hädanefter, men ingen
man hade någonsin älskat, ingen kunde, skulle eller
ville älska så som; jag älskade Dora. Ju värre jag
rasade, desto värre skällde Jip. Båda två blefvo vi
hvar på sitt sätt galnare med hvart ögonblick.
Godt och väl! Efter en stund sutto Dora och
jajg helt {stilla bredvid hvarandra i soffan, och Jip
låg i hennes knä och blinkade försonligt åt mig. Jag
hade afbördat mig min bekännelse. Jag var i ett
fullkomligt lycksalighetstillstånd. Dora och jag voro
förlofvade.
Jag antar, att vi hade någon föreställning om att
detta skulle sluta med giftermål. Det är alldeles
säkert, när jag tänker rätt på saken, ty Dora sade
.uttryckligt, att vi aldrig skulle gifta oss utan hennes
pappas tillåtelse. Men i vår ungdomliga hänryckning
tror jag just inte, att vi sågo hvarken framåt eller
tillbaka eller hade någon längtan efter annat än nuets
barnsliga lycka. Vi skulle hålla det hemligt för mr.
Spenlow, men det föll mig för visso aldrig in, »att
det kunde ligga någonting klandervärdt i ett sådant
handlingssätt.
Miss Mills var tankfullare än vanligt då Dora, som
gått att söka henne, återkom med henne. Jag
fruktar, att skälet var att i den nyss timade tilldragelsen;
låg det något, som var ägnadt att väcka slumrande
ekon i minnets grottor. Hon gaf oss emellertid sin
välsignelse jämte sin försäkran om bestående vänskap,
talade med ett ord till oss som det höfdes en röst från
klostret.
Hvilken sysslolös tid var ej detta! Hvilken
overklig, lycklig, dåraktig tid var det ej!
Jag tog mått på Doras finger till en ring, som
skulle bestå af idel förgätmigejer. Juveleraren, till
hvilken jag lämfaade måttet, kom under fund med
min hemlighet och skrattade, då han antecknade
beställningen samt begärde och fick så mycket han
behagade för den lilla vackra tingesten med sina blåa
stenar — så förbunden med mitt minne af Doras hand,
att då jag i går händelsevis kom att få se en likadan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
