Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXIV. Min tant förvånar mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
612
sin Jöns kan att tjäna alla värdiga föremål, fortfor
att le, hålla hufvudet på sned och gnugga händerna
då hon sent omsider lämnade rummet.
»Dick», sade min tant, »kommer ni ihåg hvad
jag sade er om ögontjänare och mammonsdyrkare ?»,
Mr. Dick såg så skrämd ut som om han glömt
det, men besvarade dock frågan med ett svagt ja.
»Mrs. Crupp är en af den sorten», sade min tant.
»Barkis, jag måste besvära er med att sköta om teet
och ge mig en annan kopp, ty jag kan inte förmå
mig att dricka hvad den där kvinnan hällt i». —
Jag kände min tant tillräckligt för att inse, att bon
hade någonting viktigt på sinnet ocli att hennes
ankomst hit innebar vida mer än en främling kunnat
förmoda. Jagi märkte att hennes blick slog ned på
mig, då hon trodde mig upptagen af annat, och att
en underlig inre strid pågick inom henne, under det
att hbn bibehjöll sitt yttre lugn och sitt stela sätt.
Jag började undra, om jag gjort någonting som
misshagat henne, och mitt samvete tillhviskade mig, att
jag ännu ej talat om för henne om Dora. Kund-e
det möjligen vara detta, undrade jag ? Som jag visstq,
att hon inte skulle säga något förrän hon själf
behagade, satte jag mig bredvid henne och talade till
fåglarna och lekte med katten och var så ogenerad
som möjligt. Jag var dock långt ifrån lugn i
verkligheten — jag hade icke varit lugn äfven om inte
mr. Dick, som lutad öfver sin stora drake stod bakom
min tant, begagnat sig af hvarje hemligt tillfälle för
att dystert skaka på hufvudet och peka på henne,
»Trot», sade till sist min tant då bon tömt tekoppen,
omsorgsfullt slätat ut sin klänning och torkat sig
om munnen — »ni behöfver inte gå, Barkis! — Trot,
har du nu lärt dig att vara fast och’ lita på dig
själf ?»
»Jag hoppas det, tant.»
»Hvad tror du?» frågade miss Betsey.
»Jag tror det, tant.»
»Då, min älskade gosse», sade min tant och såg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
