- Project Runeberg -  David Copperfield /
621

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXV. Förstämning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

621

än uppträdde jag på kontoret, klädd i nattskjorta
och stöflar, och mottog förebråelser af mr. Spenlow
för att jag visade mig för klienterna i en så lätt dräkt;
än uppsamlade jag girigt de smulor, som föllo från
gamle Tiffeys skorpa, hvilken han regelbundet plägade
förtära, då St. Paulsklockan slog tolf; än gjorde jag
ett hopplöst försök att utverka ett tillståndsbevis för
ingående af äktenskap med Dora, men hade intet
annat att lösa det med än en af Uriah Heeps Jiandskar,
som hela Commons förkastade, och ehuru jag hela
tiden var mer eller mindre medveten om att jag befann
mig i mitt eget rum, tyckte jag ändå», att jag kastades
omkring som ett redlöst skepp pä ett haf af sängkläder.

Min tant var också orolig, ty jag hörde henne ofta
gå fram och tillbaka. Två eller tre gånger under
nattens lopp kom hon, iklädd en lång flanellrock, som
gjorde henne sju fot lång, likt en irrande vålnad in i
mitt rum och ställde sig bredvid soffan, på hvilken
jag låg. Första gången rusade jag upp alldeles
förskräckt och fick då veta, att ett egendomligt sken på
himmeln kommit henne att förmoda, att Westminster
Abbey stod i lågor, och hon ville höra, om jag ansåg
det troligt, att elden skulle sprida sig till Buckingham]
Street, ifall vinden kastade om. Efter den betan!
låg jag stilla då hon kom och fann då, att hon satte
sig ned på en stol bredvid mig och hviskade för sig
själf: »Stackars gosse!» Det gjorde mig tjugu
gånger olyckligare än jag varit förut, att veta, hur
osjälfviskt omtänksam hon var om mig och’ hur
själf-viskt omtänksam jag var om samma person.

Det var svårt att tro, att en natt,- som var så
lånfg för mig, ku;nde vara kbrt för någon annan.,
Denna betraktelse förde mina tankar på en inbillad,
bal, där människorna dansade bort timmarna tills
äfven balen blef en dröm, och jag hörde musiken
oaflåtligt spela samma melodi och såg Dora oaflåtligt
dansa samma dans utan att det allra minsta bry sig
om mig. En man, som spelat harpa hela natten, sökte
förgäfves täcka harpan med en nattmössa af vanlig
storlek, då jag vaknade eller — jag borde hellre

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/0623.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free