Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXV. Förstämning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 27
»Jag vill så gärna tala med dig!» sade jag. »Det
är en sådan lättnad i min beklämning bara att se
dig! Om jag fått trolla hit hvem jag helst velat
träffa, hade jag nämnt ditt namn.»
»Hvad för något?» sade Agnes.
»Kanske Doras först», medgaf jag och rodnade.
»Naturligtvis Doras först, det hoppas jag», sade
Agnes och skrattade.
»Men ditt |näist därefter», sade jag. »Hvart ämnar
du dig ?»
Hjon ämnade sig hem till mig för att hälsa på
min tant. Som vädret var vackert, steg hon gärna
ur droskan, som luktade både stall och drifbänk —
jag hade hela tiden stått med hufvudet inne i den.
Jag affärdade kusken, bjöd henne armen, och så
promenerade vi tillsammans framåt gatan. Hon var
för mig isom hoppet i förkroppsligad gestalt. En enda
minut hade helt förändrat mig, då jag nu gick
bredvid Agnes!
Min tant hade skickat henne en af de där
egendomliga, kortfattade biljetterna, till hvilka hennes
försök i brefskrifningskonsten vanligen inskränkte sig och
som ej voro stort längre än texten på en banksedel.
Däri hade hon meddelat Agnes, att hon drabbats
af motgångar och på allvar lämnat Dover, men att
hon försonat sig med sitt öde och mådde så väl, att
ingen behöfde vara orolig för hennes skull. Agnes
hade rest till London för att träffa min tant, som
hon varit särdeles god vän med alla dessa år — ja,
ända från den tid då jag först fick min boning i
mr. Wickfields hus. Hon var inte ensam, sade hon„
hennes far var också här — och Uriah Heep.
»Och nu äro de kompanjoner», sade jag. »Åt
fanders med honom!»
»De hade några affärer här», sade Agnes, »och
jag begagnade mig af tillfället och följde med. D,u
skall inte tro, Trotwood,, att mitt besök är blott och
bart vänskapligt och oegennyttigt. Det kan nog hända,
att jag behärskas af den mest orättvisa fördom, men,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
