Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXV. Förstämning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
637
»Hvad går det åt honom? Var inte galvanisk, min
herre!»
»Jag ber om förlåtelse, miss Trotwood», genmälde
Uriah, »jag vet jU|, att ni är nervös.»
»Ah prat!» sade min tant, allt annat än blidkad.
»Hur kan ni understå er att säga så? Jag är visst
inte nervös. Om ni är en ål, så bär er gärna åt
som en sådan, men är ni människa, så lägg band på
era lemmar, sir. Store Gud!» utbrast min tant häftigt
uppbrusande, »ni drifver mig från vettet med era
ormslingringar och korkskrufsvridningar!»
Mr. Heep blef verkligen litet förlägen — och
ingen må undra på det — till följd af detta utbrott.
Intrycket förstärktes ytterligare genom den harm,
hvarmed min tant sedan flyttade sig i sin stol och
skakade på hufvudet som om hon velat utmana eller
stånga honom. Men han vände sig till mig afsides
och sade med ödmjuk röst:
»Jag vet mycket väl, master Copperfield, att miss
Trotwood, fastän hon är en alldeles förträfflig dam|,
har ett häftigt lynne — jag tror, att jag hadie1 |de^
nöjet att känna henne, då jag var en ringa bokhållaret,
innan ni, master Copperfield, gjort hennes bekantskap
— och det är väl helt naturligt, att lyn.net blifvit
än häftigare till följd af nuvarande omständigheter.
Det underliga är, att det inte är värre. Jag kom)
bara hit för att säga, att om det under nuvarande
omständigheter är någonting vi kunde göra för er,
mor och jag eller Wickfield & Heep, skulle det vara
oss ett verkligt nöje. Jag får ju gå så långt?» sadei
Uriah med ett äckligt leende åt sin kompanjon.
»Uriah Heep», sade mr. Wickfield på ett entonigt,
tvunget sätt, »är en ledande kraft i affären, Trotwood.
Hvad han säger, instämmer jag till fullo i. Ni vet,
att jag sedan gammalt intresserat mig för er.
Dessutom instämmer jag fullkomligt i hvad Uriah säger.»
»O, hvilken belöning», utbrast Uriah och drog
upp ena benet med fara att åter nedkalla min tants
vrede öfver sig, »hvilken belöning att åtnjuta ett så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
