Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXVI. Hänförelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
654
sängskåp i familjens förmak, där mr. Micawber i en
vattenkanna beredt hvad han kallade en »brygd» af
den dryck, för hvilken han. stod i rop. Jag hade nöjet
att vid detta tillfälle förnya bekantskapen med master
Micawber, nu en lofvande tolf- eller trettonåring, som
led af den oro i hela kroppen, som är ett ingalunda
ovanligt fenomen hos ynglingar af den åldern. Jag
fick äfven återse hans syster, miss Micawber, i
hvilken, för att begagna mr. Micawbers uttryck,
»hennes mors ungdom uppstod, likt en annan fågel Fenix.»
»Min bästa Copperfield», sade mr. Micawber, »ni
och mr. Traddles finna oss vid afresans rand och torde
ursäkta de små obehag, som äro en följd af detta
förhållande.»
Då jag såg mig om i detsamma jag afgaf ett
lämpligt svar, fann jagi, att familjens effekter redan
v)oro nedpackade, och att resgodsets omfång just icke
var öfverväldigande. Jag gratulerade mrs. Micawber
till den stundande förändringen.
»Min bästa mr. Copperfield», sade mrs. Micawber,
»jag är fullt öfvertygad om att ni är nog vänlig
att intressera er för alla våra angelägenheter. Min
familj kan, om den så finner för godt, anse detta
som en landsförvisning, men jag är hustru och jag
är mor, och jag skall all aldrig öfverge mr. Micawber.»
Traddles, till hvilken mrs. Micawber vädjade med
blicken, tycktes fullt sentera detta.
»På det sättet», sade mrs. Micawber, »uppfattar
åtminstone jag, min bästa mr. Copperfield och mr.
Traddles, de förbindelser jag iklädde mig, då jag
upprepade de oåterkalleliga orden: ’Jag, Emma, tager
dig, Wilkins’. Jag hade läst igenom vigselformuläret
vid nattlampan kvällen förut och kommit till den
slutsatsen, att jag aldrig skulle kunna öfverge mr.
Micawber. Och», tillade mrs. Micawber, »fastän det
nog är möjligt, att jag misstagit mig på vigselaktens
betydelse, öfverger jag honom aldrig.»
»Min söta vän», sade mr. Micawber litet otåligt,
»jag vet inte, att det är någon som tror, att du tänker
göra det.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
