Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXVII. Litet kallt vatten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
664
hade ingenting kunnat trösta henne så mycket som ett
sådant löfte.
»Och så», sade Peggotty, »skall ni säga den vackra
lilla ängeln, att jag bra gärna hade velat se henne,
om också bara en minut. Och säg henne, att innan
hion gifter sig med min gosse, skall jag komma och
göra huset riktigt fint och vackert åt er, om jag får.»
Jag förklarade, att ingen annan fick på minsta
sätt befatta sig med det, och då blef Peggotty så
förtjust, att hjon reste sin väg vid bästa lynne.
Jag tröttade ut mig så mycket som möjligt i
Commons hela dagen med alla möjliga påfund, och
vid utsatt tid på aftonen begaf jag mig till mr.
Mills’ gata. Mr. Mills, som alltid tog sig en grundlig
tupplur efter middagen, hade ännu inte gått ut, och
Idet fanns ingen fågelbur i mellersta fönstret.
Han lät mig vänta så länge, att jag innerligt
hoppades, att han skulle bli pliktfälld i klubben för
att han kom for sent. Till sist kom han ut, och då
såg jag, hur min egen Dora hängde upp fågelburen,
och smög sig ut på balkongen för att se efter mig
men plötsligt sprang in igen, då hon upptäckte, att
jag var där, under det att Jip stannade kvar och
skällde ursinnigt på en ofantlig slaktarhund nere på
gatan, som kunnat svälja honom som ett piller.
Dora kom och mötte mig i salongsdörren, och
Jip kom sättande hals öfver hufvud, morrande och
gläfsande i tanke att jag var en bandit, och så följdes
vi åt ditin alla tre, så glada och älskande som möjligt.
Jag var dock den som snart grep förhärjande in i
glädjen — inte för att det var min mening att göra
det utan för att jag var så upptagen af saken —
genom att utan minsta förberedelse fråga Dora, om
hon kunde älska en tiggare.
Min vackra lilla förskrämda Dora 1 Hon
sammanställde begreppet tiggare med ett gult ansikte i
natt-imöissa eller ett par kryckor eller ett träben eller
en hund, som stod med en tallrik i munnen* eller
något i den stilen, och hon stirrade på mig med den
mest förtjusande häpnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
