Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXVII. Litet kallt vatten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
666
än en festmåltid för ärfda pengar — och mycket mera
i samma väg, som strömmade öfver mina läppar i ett
utbrott af passionerad vältalighet, som riktigt
förvånade mig, fastän jag inte tänkt på något annat
natt eller dag allt sedan min tant öfverraskade mig
med den sorgliga underrättelsen.
»Är ditt hjärta fortfarande mitt, Dora?» frågade
jag hänryckt, ty af hennes sätt att sluta sig till mig
visste jag, att det var det.
»O, ja!» utbrast Dora. »O, ja, visst är det ditt,
men var då inte så förskräcklig!»
Jag förskräcklig för Dora!
»Tala inte om att vara fattig och sträfva ochi
arbeta!» sade Dora och kröp tätt intill mig. »Gör
inte det, gör inte det!»
»Min egen älskling», sade jag, »en ärligt förtjänt
brödkant —»
»Ja visst, men låt mig slippa att höra mera om
brödkanter!» sade Dora. »Och Jip får lof att ha
sin lammkotlett klockan tolf hvar dag, annars dör
han.»
Jag blef alldeles tjusad af hennes barnsligt
vinnande sätt och försäkrade Dora mycket ömt, att Jip
så regelbundet som vanligt skulle få sin lammkotlett.
Jag drog upp ett utkast till vårt blifvande hem, enkelt
men välbärgadt till följd af mitt arbete, och beskref
det lilla huset jag sett i Highgate och min tants rum
en trappa upp.
»Nu är jag väl inte förskräcklig, Dora ?» frågade jag.
»O, nej, nej!» sade Dora. »Men jag hoppas, att
din tant för det mesta kommer att hålla till på sitt
rum. Hon måtte väl inte vara en gammal stygg
gumma?»
Om det varit mig möjligt att mer än någonsinj
älska Dora, gjorde jag det då. Men jag fann, att
hon var litet svårhandterliga Det dämpade min nya
ifver, att jag fann det så svårt att meddela den åt
henne. Jag gjorde likväl ännu ett försök. Då hon
åter var sig alldeles lik och satt och lekte med Jips
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
