Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXVIII. Ett kompaniskap upplöses
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
685
ber dig därom!» Men miss Mills, som betviflat att
hennes närvaro ansågs önskvärd af de maktägande,
hade icke begifvit sig dit ännu, utan vi vandrade i
mörker li Saharas öken.
Miss Mills var i besittning af en underbar svada,
och hon älskade att låta den flöda. Ehuru hon
blandade sina tårar med mina, kunde jag inte undgå
att märka, att hon riktigt frossade af vår sorg. Hon
smekte den, om jag så får uttrycka mig, och gjorde
det mesta möjliga af den. Ett djupt svalg hade,
så sade hon, öppnat sig mellan Dora och mig, och
endast kärleken kunde med sin regnbåge slå brygga
däröfver. Kärleken måste lida i denna hårda värld;
så hade det alltid varit, så skulle det förblifva. Men
hvad gjorde det, anmärkte miss Mills. Hjärtan, som
omspunnits af spindelns nät, måste slutligen brista,
och då hade kärleken kräft ut sin hämnd.
Detta var inte någon synnerlig tröst, men miss
Mills ville icke uppmuntra bedrägliga förhoppningar.
Hon gjorde mig mycket olyckligare än jag var förut,
och jag kände — det sade jag henne med den
djupaste tacksamhet — att hon i sanning var min vän.
Vi beslöto att hon tidigt följande morgon skulle
begifva sig till Dora och söka tillfälle att antingen
genom blickar eller ord försäkra henne om min
hängifvenhet och min bedröfvelse. Vi skildes åt,
öfver-väldigade af sorg, och jag tror, att miss Mills
riktigt njöt.
När jag kom hem, anförtrodde jag min tant
alltsammans, och trots allt hon kunde säga mig till
tröst, gick jag förtviflad till hvila. Förtviflad steg
jag upp, och förtviflad gick jag ut. Det var lördag1,
och jag begaf mig direkt till Commons.
Då jag hunnit i sikte af vår kontorsdörr,
förvånade det mig att se kontorsbuden stå utanför och
tala med hvarandra och några fotvandrare titta på
fönstren, hvilkas luckor voro stängda. Jag
påskyndade mina steg, gick fram mellan dem, förvånades
öfver deras ansiktsuttryck och var snart inne.
Bokhållarne voro där, men det fanns ingen, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
