Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXVIII. Ett kompaniskap upplöses
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
289
slag och fallit ur eller om han stigit af, då han kände
att anfallet kom — eller om han ens var riktigt
död då han hittades, fastän han var fullkomligt
okänslig — är det ingen som har riktigt reda på. Om
han andades, talade han åtminstone inte. Läkare
tillkallades så fort som möjligt, men intet var att göra.»
Jag kan inte beskrifva den sinnesförfattning, hvari
denna underrättelse försatte mig. Enhvar kan lätt
fatta det uppskakande i en sådan plötslig
olyckshändelse, till då den träffade en person, med hvilken
jag på sätt och vis varit i delo, och det är inta
svårt att föreställa sig tomheten i det rum, där han
så nyligen vistats, där hans stol och bord tycktes
vänta honom, där hvad han skrifvit i går gjorde
intryck af någonting spöklikt — den hemska
omöjligheten att skilja honom från platsen och att icke känna,
då dörren öppnades, som om han själf skulle komma
in — den döfva beklämning och sysslolöshet, som
rådde på kontoret och den omätliga sensationslystnad,
hvarmed vårt folk talade om olyckan, och andra
personer hela dagen gingo ut och in, proppande sig med
detaljer. Men hvad jag icke kan beskrifva är den
lurande svartsjuka på döden, som dvaldes i mitt
hjärtas innersta gömslen. Det kändes som skulle dess
makt skjuta undan mig från den plats jag innehaft
i Doras tankar. På ett knotande sätt, som jag
saknar ord för, var jag afundsjuk på hennes sorg. Det
gjorde mig orolig att veta, att hon grät inför andra,
tröstades af andra. Jag hyste ett sniket, rofgirigt
begär att från henne utestänga alla andra och att
vid detta det olämpligaste af alla tillfällen vara allt
i allo för henne.
Öfverväldigad af denna stämning — icke
uteslutande min egen, vill jag hoppas, utan erfaren äfven af
andra — begaf jag mig på aftonen samma dag till
Norwood, och då jag af en af tjänstfolket
underrättades om att miss Mills var där, då jag vid dörren
gjorde mina förfrågningar, förmådde jag min tant
att adressera ett bref till henne, som jag skrifvit.
Jag beklagade uppriktigt mr. Spenlows död och fällde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
