Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXIX. Wickfield & Heep
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7io
person i min ställning med rätta måste vara ödmjuk.
Far och jag uppfostrades båda i en friskola för
gossar, och mor har också fått sin uppfostran vid en
offentlig välgörenhetsinrättning. Där fingo vi riktigt
lära oss att vara ödmjuka — och stort annat fingo
vi inte lära från morgon till kväll. Vi skulle vara
ödmjuka mot den och ödmjuka mot den, taga af
mössan här, buga oss där, alltid veta vår plats och
ödmjuka oss för bättre folk. Och bättre folk än vi
voro, var det godt om. Far fick medalj för att han var
ödmjuk. Det fick jag med. Far blef dödgräfvare
för att han var ödmjuk. Bland herrskapen ansågs
han för att vara så städad och hygglig, att de lade
sig ut för honom. ’Var ödmjuk, Uriah,) sade far
till mig, ’så går det dig väl i händer. Det trumfades
alltid i både mig och dig i skolan, och det tycker folk
om. Var ödmjuk’, sade far, ’så går det dig väl!’
Och det har inte gått mig så illa heller.»
Det var första gången jag kom att tänka på att
denna den falska ödmjukhetens afskyvärda jargong
haft sitt ursprung utom den Heepska familjen. Jag
hade sett skörden, men aldrig tänkt på sådden.
»Redan som liten gosse», sade Uriah, »lärde jag
mig inse hvad ödmjukheten åstadkom och fatta tycke
för den. Ödmjukhetens kaka smakade mig synnerligt
väl. Jag lät mina kunskaper stanna på en ringa
och ödmjuk punkt och tänkte: Stopp här! När ni
erbjöd mig att få lära mig latin, betackade jag mig.
’Folk tycker om att stå öfver en’, sade far min, ’håll
dig nere, min gosse.’ Jag är mycket ödmjuk än i
dag, master Copperfield,, men litet makt har jag fått
ändå..»
Och allt detta sade han — det förstod jag då
jag såg hans ansikte i månljuset — för att jag skulle
veta, att han beslutat att belöna sig genom att bruka
>in makt. Jag hade aldrig betviflat hans snikenhet,
hans list och illfundighet, men nu fattade jag för
första gången fullt hvilken låg, obeveklig och
hämndlysten ande, som alstrats genom detta vid tidiga år
började, långvariga förtryck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
