Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XL. Vandraren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7i8
KAP. XL.
Vandraren.
Den aftonen hade vi vid Buckingham Street ett
mycket allvarligt samtal om de husliga förhållanden
jag skildrat i det föregående kapitlet. Min tant var
mycket intresserad af dem och promenerade efteråt
i öfver två timmar med korslagda armar fram och
tillbaka i rummet. Hvar gång någonting riktigt djupt
grep henne, tog hon sig alltid en sådan där grundlig
motion, och sinnesrörelsens styrka kunde vanligen
mätas efter kroppsrörelsens längd. Denna gången
var hon till den grad uppskakad, att hon fann det
nödigt att öppna sängkammardörren och skaffa sig
en sträcka, som omfattade hela den lilla lokalens
storlek från vägg till vägg; och under det att mr. Dick
och jag helt stillsamt sutto vid brasan, gick hon af
och an i jämn takt med en perpendikels
regelbundenhet.
Sedan min tant och jag blifvit ensamma och mr.
Dick gått hem och lagt sig, satt jag mig att skrifva
det beramade brefvet till de båda gamla damerna.
Hon hade då tröttnat på att gå och satt sig framför
elden med klänningen uppvikt som vanligt. Men i
stället att som vanligt sitta och hålla glaset mot knäet,
lät hon det nu stå orördt på spishyllan, och med
vänstra armbågen stödd mot högra armen och hakan
hvilande mot vänstra handen, betraktade hon mig
tankfullt. Så ofta jag lyfte ögonen från det jag hade för
mig, mötte jag hennes blick. »Jag är inte det allra
minsta ond», försäkrade hon mig då med en nick,
»men jag är orolig och ledsen.»
Jag hade haft så brådtom, att jag ej förrän sedan
hon gått och lagt sig märkte, att hon låtit sin »natt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
