Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XL. Vandraren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
720
Martha, som Em’ly gifvit pengarna åt den där aftonen
i köket. Martha Endell, vid hvars sida han icke för
alla skatter på sjöbottnen velat se sin älskade
systerdotter — det hade Ham sagt mig.
Vi skakade hjärtligt hand med hvarandra. I
början kunde ingen af oss säga ett ord.
»Master Davy», sade han till sist och kramade hårdt
min hand, »det gör godt i hjärtat att se er, sir. Väl
mött, väl mött!»
»Väl mött, gamle vän!» sade jag.
»Jag funderade litet på att gå och ta reda på
er i kväll, sir», sade han, »men som jag visste, att
er tant bodde tillsammans med er — för jag har
varit nere i Yarmouth, ser ni — så var jag rädd, att det
skulle vara för sent. Jag skulle i stället ha kommit
tidigt på morgonen, innan jag gick härifrån.»
»Redan?» sade jag.
»Ja», svarade han och runkade tåligt på hufvudet,
»jag ger mig af i morgon.»
»Hvart ämnade ni er nu?» frågade jag.
»Jo», sade han och skakade snön ur sitt långa
hår, »jag skulle väl ta in någonstans.»
På den tiden fanns det, nästan midt för den plats
där vi stodo, en sidoport, som ledde till stallgården
på Gyllene Korset, det där värdshuset, som för mig
blifvit så minnesvärdt i sammanhang med hans olycka.
Jag pekade på porten, stack min arm genom hans,
och vi gingo ditöfver. Två eller tre skänkrum hade
dörr åt stallgården. Jag tittade in i ett af dem, och
då jag fann det tomt och såg, att en präktig brasa
brann på spisen, förde jag honom dit.
Då jag såg honom vid ljusskenet, märkte jag ej
endast att hans hår blifvit långt och tofvigt, utan äfven
att hans ansikte blifvit brunbrändt af solen. Han
hade blifvit gråare, fårorna i ansiktet och pannan
hade fördjupats, och hela hans utseende vittnade om
att han ströfvat och vandrat omkring i alla väder;
rnen han såg mycket stark ut, lik en man som stödes
af en fast föresats och som af intet kan förtröttas.
Han skakade snön från sin hatt och sina kläder och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
