Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XLII. Ofog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
;6i
kunde ha rört hvilket hjärta som helst, tänkte jag,
men det hade ingen verkan på Uriahs.
»Jag har nämnt för doktor Strong», återtog han,
»att hvar och en kan se, att mr. Maldon och dem
älskvärda och intagande dam, som är doktor Strongs
hustru, äro alltför ömma mot hvarandra. Den stund
är för visso kommen — ty vi hålla ju alla på att bli
inblandade i någonting otillbörligt — den stund är
för visso kommen, då doktor Strong måste få veta
att detta var solklart för alla människor redan innan
mr. Maldon reste till Indien; att det var af denna
anledning han hittade på en förevändning att komma
tillbaka och att det är för den skull han ständigt
kommer hit. När ni kom in, master Copperfield,
uppmanade jag just min kompanjon» — nu vände
han sig till denne — »att säga doktor Strong på
heder och samvete, om han sedan länge hyst denna
uppfattning eller icke. Se så, mr. Wickfield! Vill
ni vara god och svara på den frågan ? Ja eller nej,
sir? Sjungi ut, kompanjon!»
»För Guds skull, min bästa doktor», sade mr.
|Wickfield åter läggande sin tveksamma hand på
doktorns arm, »lägg inte för stor vikt vid de misstankar
jag möjligen hyst.»
»Där ha vi det!» sade Uriah och nickade pä
hufvudet. »Hvilken sorglig bekräftelse, inte sant? Han,
som air en så gammal vän! Jag kan försäkra er,
Copperfield, att när jag inte var annat än bokhållare
på hans kontor, såg jag hionom tjugu gånger så visst
som en riktigt missnöjd och förargad — och det med
skäl, jag klandrar honom inte för det, ty det var
naturligt hos en far — riktigt missnöjd och förargad,
öfver att miss Agnes skulle bli inblandad i någonting
otillbörligt.»
»Min bästa Strong», sade mr. Wickfield med
skälfvande stämma, »gamle vän, inte behöfver jag väl
säga er, att det varit min vurm att söka en ledande
bevekelsegrund hos hvar människa och bedöma alla
handlingar efter en och samma trånga uppfattning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
